Den här konversationen är direkt snodd från Mickis blogg, mer av den varan finns här
Men jag tycker den är så fantastisk.
Den ger liksom en själ åt bitterfittorna:

Miriam: Tänk vad bra foster har det egentligen. De ligger där och skvalpar runt och får mat helt utan att anstränga sig (här skulle ni också se den imponerande gestaltningen av ett skvalpande foster)... 
Vilska: Ja, vi bitterfittor skulle nog må bäst som foster egentligen... Speciellt om mamman drack alkohol lite då och då. Asbra!