Aha!
Ett genombrott har skett! Jag HAR ett rörelsemönster.
Och det är ett tilltalande sådant med.
Jag tänkte göra ett litet interaktivt experiment. Nedan följer min text "Rebeller på frusen mark" och därefter en bildserie när jag läser tidigare nämnda text.
Kan du gissa vilken bild som hör till vilken del i texten?
Vinnaren får en kyss och några kakor.

Dö kör vi:

Vi är rebeller på frusen mark.
Och eftersom att du är vackrast när det töar
står vi kvar och väntar på att isen ska smälta.
På att Peter Pan ska flyga förbi med tingeling i släptåg och gala
-Vakna! Vakna! Det är vår! Det är vår!
Men han kommer inte.
Så vi tänder varsin cigarett.
Det enda som hörs är ljudet av glöden som flammar upp och våra andetag,
partiklarna som rullar ut över halsdukarna,
fastnar i fransarna och får oss att böja oss för varandra mycket mer än vi borde.

Vi är rebeller på frusen mark.
Och det är inget annat än tjälen som stoppar våra idèer från att slå rot.
Så därför står vi kvar och pratar om saker som
ingen orkar tänka på.
Som ingen bryr sig om.
som känns helt irrelevanta.
Som färgen på våra trosor, vårt sexliv eller att vi borde ses någon dag
ta en fika eller så.

Vi borde verkligen ses någon dag.
Vi borde verkligen prata med varandra.
Jag borde verkligen luta min panna mot din och skriva i imman på dina ögon
typ hej eller
Jag saknar dig varför ringer du inte?
Men vi är rebeller på frusen mark.
Och eftersom att våra skor bara finner fäste i torrt gräs står jag kvar.
Tillräckligt nära för att du ska känna dig besvärad.
Men såpass långt bort för att du inte ska kunna be mig flytta på mig.

När du känner dig besvärad säger jag oftast ganska dumma saker.
Och nu står vi ju bara här
Och det i sig känns ganska dumt
särskilt med tanke på att allt runt omkring oss rör på sig
du tittar på det, du tittar på det som om du vill vara en del av det
och återigen vill jag luta min panna mot din
och skriva i imman på dina ögon

-Nej! nej! De är inte rebeller, det är vi som är det! Lämna mig inte, jag fryser så mycket mer när jag är ensam.

Och den här gången, den här gången gör jag det.
Jag lutar mig fram, höjer fingret
och då rör du dig
som genom att trollslag rör du dig
Som om tingeling varit framme och spridit älvstoft.
Men här finns inga glada tankar.
Så du flyger inte.

Du bara går.

Du bara går .
Och jag står kvar.
Mina ben skakar.
Jag fryser mer när jag är ensam.

Och sen har vi bilderna, enjoy!















Min personliga favorit är bild nummer två nedifrån.
Åh, jag bara älskar min "jag-har-fullkommligt-koll-på-läget"look.

Kom ihåg, kyss och kakor!

Lovin'