Glitter, sprak och sånt där.
Vi börjar från början.
För typ ett halvår sen ville ung scen öst att jag skulle skriva en text till deras bok "Publikens möte med teater"
Jag sa okej och knåpade ihop en gullig liten sak som fick namnet "Om ditt första möte med teater."
Den handlar i princip om Vilska 12 år som upptäcker något större när hon går på sin första teaterföreställning.
You didn't see that comming, huh!
Ung scen öst tyckte om den den blev publicerad, jag fick pröjs och sen var det inget mer med det.
Nu, igår, var jag på teaterföreställning som hette "Mamma, pappa, barn eller någongång måste min pappa ha friat".
Hela pjäsen var skriven, redigerad och framförd av den fantastiske skådespelaren Julia Höglund.
Bastemat var skilsmässobarn och sådant tjaffs, men hon lyckades ta det så otroligt mycket längre.
När jag satte mig tänkte "nej, inte en sån här" .
När jag gick ut grät jag.
Får man göra så på teater?
Hur som haver var pjäsen helt fantastisk, rekvisitan bestod av en whiteboard, några väskor samt lite ljudeffekter.
Framför whitboarden stod Julia och försökte måla upp familjerelationer, milstoplar och ledord inom familjen.
Detta blandades med en monolog i du-form om den stora kärleken och svart komik.
Jag fullkomligt älskade det.
Hon lykades med konststycket att förmedla, beröra och prata om jävligt jobbiga grejor utan att det blev terapi.
Den där berömda balansgången.
Samtidigt som hon plockade ut delar ur allt det där mörka och fick oss att skratta åt det.
Jag beundrar människor som lyckas med det. Sån ska jag bli när jag blir stor.
Allt detta blandat med ett otroligt fokus gjorde mig helt enkelt hänförd.
Vilket jag även berättade för henne efter föreställningens slut.
När jag står där och prisar henna som bäst och drar lite parareller till mig eget skrivande (inte sådär, nämen jag är också poet så att du vet att....) så frågar hon var jag brukar läsa någonstans.
Jag svarar lite här och där, tävlar lite du vet.
Då frågar hon vad jag heter.
Jag svarar Vilska.
Härefter följer en reaktion som jag kommer kunna leva på hela livet.
Först drar hon djup efter andan, spärrar upp ögonen , gör "fisk-på-torra-land-minen" och nästintill skriker
"MEN DET ÄR JU DU SOM ÄR DU SOM SKREV DEN DÄR TEXTEN SOM JAG LÄSTE I LUND SHIT DU FICK MIG NÄSTAN ATT GRÅTA!"
What!?
Tydligen har hon fått läsa texten som jag skrev till ung scen öst när de har promotat boken (Bara det är en ära i sig.). Och tydligen älskar hon den. Och tydligen tycker hon att jag är jävligt bra.
Och min ego har nog aldrig blommat ut så hårt förut.
Därefter spårande samtalet ut i någon slags -Nämen det är du som är bra nej det är du- ömsesidig beundran.
Wow. Wow wow wow.
Resten av kvällen spenderade jag i något slags lyckorus som dock fick sig ett snabbt avslut när jag bestämde mig för att gå och ta en öl med Mixie på krogen.
Det var dumt.
Där var det fullt av fulla fransmän som försökte ligga med allt som hade tuttar och använde raggningsrepliker som inte ens var populära på nittiotalet.
Men fram tills dess var allt underbart.
Nu jävlar blommar det!
Identifiering
" Och Vilska var full och blev som vanligt som en pervers liten gubbe som pratade om tuttar och sex."
-Mikaela
"Argt litet mumintroll med skinn på näsan, och en härlig Norrköpingdialekt som skymtar fram då och då. "
-Lina Arvidsson
Ah, jag blir ju så smickrad.
Borås Open
Så nu var borås open över och det var dramatik och jävelskap.
Finalplatser gavs bort och det gräts både här och där.
Jag tänker inte dra det hela i sin fulla form för jag misstänker att resten av hela poetsverige gjort det.
Och de som är intresserade läser nog andra bloggar istället för min.
Det handlar om verklighetsförankring, baby.
Men vann gjorde Oskar Hanska, grattis grattis. All respekt.
Jag missade en finalplats med en halv poäng och vi skulle milt kunna säga att det svider lite.
Men egot mår i det stora hela bra och jag är nästan lite stolt över mig själv.
Jag gjorde ett sjujädrans lyft och ställde mig rakt uppochner och läste en dikt jag inte tävlat med förut.
Det var koolt.
Jag bodde med sjyssta poeter och drack ofantliga mängder rödvin. Jag dansade det ett grymt band och fick lite gåsgud när Josef bestämde sig för att läsa från papper och bara vara Josef.
Borås var en fin stad med fina människor och när jag åkte därifrån var jag lite gladare än jag varit på länge.
Just nu är det där med att vara glad ett genomgående tema.
Något har hänt.
För det är fan sommar och all logik i världen säger att jag just nu borde vara sängliggandes, lyssna på Pink Floyd och ha domedagsångest.
Men på något vänster står jag upp, rör mig och sprakar lite.
Det gnistrar och har sig och jag är bara ja, glad.
Jag tror att det har mycket med poesin att göra. Dels massa tävlande och utveckling, som i att hitta fokus på scenen och våga läsa nytt. Och människor som säger att jag har något på g när jag står där framme och jag tror ju tillochmed på det själv.
Men även bokade läsningar, det rör lite på sig. Inte mycket, inte ens en fladdring men det är iallafall något.
Mitt stackars skrumpna lilla poetego behöver det.
Jag tror också att det här med annan rörelse att göra. Såsom en systeryster som dyker upp på Borås open och ger mig sammanhang. Som sjunger "satellit" med Ted Gärdestad för mig och springer ikapp och kramar utan att jag behöver säga något.
Eller en bästis som kidnappar mig och skäller på mig för att jag varit borta så mycket.
Och det har jag, det vet jag.
Jag har varit väldigt mycket borta från allting. Fast jag har inte lämnat någonting, och det är en markant skillnad och det är nästan så att jag sträcker lite på mig när jag skriver det.
Vilska, människan som tar tag i saker.
Det trodde ni inte va, motherfuckers!
Men som tidigare skrivet så var Borås Open mycket känslor i år. Det var mycket uppochner och fram och tillbaka och frukost utomhus varje morgon. Jag tycker om poeter.
Och jag tycker väldigt mycket om Borås.
pepp och kram
Poetissan 1
Nu jävlar händer det grejor.
Tydligen var jag tvungen att vara i Borås redan på torsdagen, så nu blev det lite svettigt här.
Men jag tror att jag ska lyckas dona ihop det utan att någon kommer till skada.
Annars så har jag renskrivit en dikt. Känner mig lite stolt. Som en riktigt bra människa.
Jag lägger upp den till allmän beskådning.
Enjoy. (Äh, den här gamla trasan...)
Natträdd
Det här är en text om idioti.
Om händerna djupt nerkörda, hårt knutna, fingrarna slutna om nycklarna.
Det här en text om rädsla.
Naglarna borrar, du kan slåss, du vet hur man gör
Du har ickså gått självförsvar.
Händerna i fickan, nycklarna, ramsan i stegen
Ögon, strupe, kuk och knä, kuk och knä. Ögon, strupe, kuk och knä, kuk och knä.
Stegen ekar, pulsen, hjärtat är nästan ute ur bröstet.
Det är bara
tvåhundra
hundra
femtio
meter kvar hem.
Femtio meter någon är bakom dig
pulsen slår
någon skriker
STANNA JÄVLA HORA JAG SKA FAN KNULLA DIG!
Men du stannar inte, kan slåss
Ögon, strupe, kuk och knä, kuk och knä...
Det här en text om rädsla.
Det är femtio meter kvar hem och du är livrädd.
Någon går lite för nära.
Någon har suttit på sista bussen hem och smetat sin andeträkt i din nacke.
Du andas inte.
Du andas inte men fingrarna är runt nycklarna,
låtit naglarna växa.
Det var tre år sen men du kan slåss.
Blodet rusar runt i cirklar och du går nästan sönder av
blodet blodet blodet.
Det här är en text om idioti.
Du famlar med handen som inte är runt nycklarna
tänker
jag ringer någon,
någon som kommer springande och lägger armen ovanför andedräkten som sliter i hårrötterna.
Du blir trygg för det är en han och det är idioti.
Du kan slåss.
Det är idioti att du måste ringa någon när det är femtio meter kvar hem
för du vill inte ringa någon vill inte knulla vill inte gå fortfare.
Vill ha nacken högt utan andeträkt, ångestandetag
och det är inte så långt kvar hem nu
nu är du snart hemma.
Någon, någon som ropar svänger där du går och du är på din gård nu.
men någon går efter och du sväljer stoltheten.
Sväljer allt.
Du kan inte slåss inte alls och du ringer en han som kommer springandes.
Bara barfota men mer skrämmande -jag kan fan spöa!- dig än du.
Och du kan slåss.
Kunde kan inte vill inte
är bara rädd.
Det här är en text om idioti.
Tretton trappor upp.
Han går framför med sin hand i din.
Bara barfota men mer rädsla än du.
Han är alltid mer rädsla än du.
Fast du kunde slåss.
Fast handen inte släppt nycklarna.
Bara barfota och du har kängor.
Tretton trappor upp.
Varje steg kan sången.
Men du hör inget.
Ser inget.
Det här är en text om idioti.
Fredag klockan 17.46
Just nu har Löv feber och sorterar böcker efter färg. Det är nästan lite magiskt.
Vad händer annars då? På poesifronten är det massa donande med bokningar och gage och mecka ihop studenten med hultsfred och skriva nya dikter och få Josef att överföra pengar så att jag kan betala anmälningsavgiften till Borås open.
Igår regnande det och jag blev sjukt inspirerad och började skriva. Tror det kan bli något bra. Faktiskt. När jag hde skrivit klart var jag så nöjd med mig själv att jag tog på mig min nya regnjacka som är blå och rödblommig och ser ut som en pepparkaksburk och gick en promenad i regnet.
Regn är bra skit.
Annars så är det Kisamarken i helgen. Kisamarken är en konstig företeelse som inträffar vartannat år. På Kisemarken kan man provsmaka saltgurka, köpa billiga plastpåsar, köpa dyra heliumballonger och träffa Magnus Samuelsson som blev utsedd till världens starkaste man typ 1998. Han kommer från Kisa och är något av ett stadshelgon. Varje år står han i ett stånd och säljer tröjor med sitt eget ansikte på och ber man snällt får man autograf. När jag var typ tio hade jag en Magnus samuelsson t-shirt som det stod "Till Vilska från Magnus Samuelsson" på. Jag var så stolt. Sen körde min mamma den i tvättmaskinen så att autografen försvann. Men ändå.
Men i år ska min familj inte dit. I år blir det ingen Magnus Samuelsson för mig. Jag vet inte hur jag ska klara av att tackla det här.
Jag funderar seriöst på att åka dit utan min familj. Fast det innebär att jag måste erkänna att jag faktiskt tycker om kisamarken och inte bara följer med för att jag måste.
Det skulle vara ett stort steg.
Jag tror jag måste begrunda detta innan jag tar något beslut.
Det är mycket som står på spel här.
Värdighet vs. Magnus Samuelsson
to be continued...
PÅMINNELSE
Borås open 22-24 maj
Streetfestivalen i hultsfred 11-12 juni
Hultsfredsfestivalen 12-14 juni
Sjuhäres festivalen 24-26juli
PEPPEN!
Om man räknar dagarna baklänges.
Det var otroligt skönt att allt var som vanligt. Att det inte spelade någon roll att vi inte setts på 3 månader, utan att när vi kom dit var det som att "hej, dig träffade jag igår och nu sitter vi här igen och dricker öl och pratar skit."
Det kändes tryggt liksom. Väldigt tryggt. Och det kändes väldigt bra att krypa ner bredvid Elin, som btw är en GUDINNA när det gäller skedning, och säga godnatt och det kändes väldigt bra att vara omgiven av bitterfittor så att var man än gick fanns det en kram och kärlek. Och det var sjukt jobbigt att åka därifrån. det är idioti att åka ifrån sina bästa vänner. Man borde inte göra sånt. Verkligen inte.
Det enda som kändes lite dumt ,förutom bakfyllan och norrmansgrisen, var att jag inte skrev något. Det blev liksom någon slags blockering och jag kunde bara inte. Det har blivit så en hel del den senaste tiden. Att jag bara inte gjort det. Förut var jag helt manisk när det kom till att anteckna allting, i kalendern, i dagboken, i blocket och på datorn. Men inte längre. (Men förut, vad menar jag med förut? Förut är väl ingenting att direkt längta efter).
Jag borde börja få skrivarrutiner igen. Särskilt inför Borås. Det skulle kännas soft att levera nya dikter och göra det BRA. Och jag har ju en massa lösa saker, men jag får dem inte att hänga ihop. De går inte riktigt att fånga, de bara glider undan.
Borde kanske isolera mig någon dag eller så se till att få tummen ur.
Fast samtidigt ska jag lägga av med att klaga. För oavsett så var det mitt val att aga inte plockade upp pennan och plitade ner några rader. Så svårt är det inte.
Yeah right
"Det här är en text om idioti" har börjat få en struktur iallafall. Det är ju trevligt.
Annars så jagar jag mest kulturgubbar just nu. Om det är någon som är personlig vän med Ronny Thuresson uppe på Borås kulturavdelning så kan ni vänligen be honom att kontakta mig. Han är en jävel att få tag i.
pepp och kram
Bitterfitta 4 life mothafucka!
It all comes down to this.
Nu slutar jag leka.
Okej, jag gör ju det här för poesin.
Och för att det inte funkar att gå omkring att vara arg utan skriva det någonstans. och arg är jag ganska ofta.
Men poesin iallafall.
Jag kommer finnas tillgänglig för allmänheten på dessa platser, dessa datum:
Borås open 22-24 maj
Hultsfred (vardagsrummet) 11-13 juni
Sjuhäres festivalen Ulricehamn typish 25 juli
Ni bör komma.
Jag är kool.
Testing, testing...
Scary shit det här.
Nu testar vi lite.
