Jag är verkligen inte så skillad på det här med att plugga. Disciplin och sånt har aldrig varit min grej. (Jag förstår inte varför någon överhuvudtaget gör något så dumt som att ge min ansvar, historien har bevisat att det inte går bra.) Och nu börjar det brinna i knutarna när det gäller skoluppgifter. Inlämning om knappt en vecka på fetaste engelska c arbetet någonsin och det är sådana här tillfällen som jag verkligen behöver Carro. En liten daddel som piskar mig till att sätta igång och som ger mig cola med citron och is när jag börjar bli alldeles för trött. Cola med citron och is är äkta kärlek det. Fast väldigt mycket av det hon gör för mig är äkta kärlek. Väldigt mycket av det väldigt många av mina vänner gör för mig är äkta kärlek. Som bitterfittefika och samtal med emme. En goodwill på besök eller en syster i mitt kök. Sådana saker. (Och jag hyllar dem i allt jag gör. Alltid)
Men iallafall är jag väldigt stressad över skolan just nu och jag får faktiskt skylla mig helt och hållet själv. Det är där skon klämmer va. Det är ju det som är lite jobbigt. Att jag inte kan skylla på någon annan. Annars är det så jag kommer undan med det mesta. Jag gör något dumt, skyller på någon annan (alternativt alkoholen) och sedan är allt bra. Vuxen och ansvarstagande? Jag? Bah!
Jag börjar se ett återkommande mönster när det gäller min hantering av saker som måste göras. Jag gör dem helt enkelt inte. Inte fören det nästan är för sånt, då jäklar lägger jag på ett kol. Jag tror många kan känns igen sig det. Jag tror inte att jag är särskilt unik. Vilket jag tenderar att tro när det gäller andra saker.
Åhå, jag är en sån öppenhjärtig människa. Helt underbar.

Och det är nu vi börjar närma oss pudelns kärna. Slut med gnället nu och pang på rödbetan bara. Jag är ju alldeles för underbar. Ni vet, man kan ha sådana dagar. När luften är hög och världen lite fin och särskilt man själv. Jävlar vad fin man är. Jag har en sån dag idag. Och jag tänkte såhär; man (och med man menar jag jag) gnäller ofta  på hur dålig man är, att något suger och jävla skitliv är en återkommande kommentar. Och någongång förra sommaren sa löv något alldeles jättebra "vi är så bra på att ta hand om varandra. Vi borde bli bättre på att ta hand om oss själva med. Så nu gör jag det." (Jag minns inte ordagrant vad hon sa, men typ så var det.)
Så jag tänkte följa i samma fotspår. Ta hand om mig själv, ge mig och riktigt hård dunk i ryggen och high fiva mig själv lite. Helt enkelt ett hyllningsinlägg till mig själv. (Och fortfarande hyllar jag mina vänner på något sätt och även i en hyllning till mig själv finns de med. Fast schh, säg det inte högt)

Here it goes:
Vilska, du är så jävla fin. Du är alldeles otrolig människa som är bäst världen på att göra potatismos och kladdkaka. Du är fruktansvärt söt när du är nyvaken och ser ut lite som plupp och ingen motstå dig när du ylar efter kaffe. Hur skulle man kunna göra det? Du som är så bedårande. Och även fast du inte alltid lyckas hålla koll på saker, hålla dem på köl liksom så är du en människa som kommer gå rakryggad genom det mesta och din poesi kickar ass.
Allt du behöver göra är att höja blicken lite till och se ett steg längre fram för en dag kommer du vara där med.
Och du är häftig. Jag skulle tillochmed sträcka mig så långt som att säga jävligt häftig. Det finns säkerligen människor som vill vara som du. Jag tänker mig lite som ett mysterium. Fast öppenhjärtig och välkomnande på samma gång. Förstår du vad jag menar?
Du är helt fantastisk på många sätt men jag skulle vilja säga att en av dina främsta kvalitèr(förutom potatismoset, kladdkakan, poesin och din häftighet) är att du tar hand om alla. Även fast du kan göra det lite för mycket ibland. Men du verkar vara en sån som går att lita på. Du ger inte upp.
Sen är du jävligt snygg också. Särskilt i din lilarutiga klänning. Du är het som snus frankt talat. Alltid. Säg inte emot, jag vet att du märker när folk vänder blickarna efter dig. Det är väl inte så konstigt? Du är ju helt strålande sådär. Nästan lite magisk, lite glitter och virvelvindar.
Du blir charmigast på den här jorden efter ett par öl men även utan öl är du ett litet charmtroll. Du är dessutom nästintill en perfekt flickvän (inte för att det är en egenskap som räknas i sig, men det är ytterligare en människa du gör glad.) Du är så omtänksam och nästan lite romantisk. Men bara nästan, oroa dig inte. Jag ska inte skada din image.
Vad finns det mer att säga?
Jo,
Du är helt enkelt bäst. Allra allra bäst.
Bara så du vet.
(Och så älskar jag dig, jättemycket.)


Och såhär snygg kan jag vara om jag bara lägger manken till.
4-finger tribe. Reppin!

(Jag vet inte hur seriös jag är just nu. Men vi säger såhär; en brud måste göra vad en brud måste göra.)

Love/ V