Om lillebroren

Jag pratade med min mor igår. Det händer mycket på hemmafronten. Eller min lillebror växer upp snabbt. Han växer upp snabbt när jag inte är där. (Ja, detta är ännu en källa till ångest och en känsla av otillräcklighet. Men det tar vi ett annat inlägg.) Jag har någonstans i min naivitet trott att han fortfarande är en liten pilt som springer omkring med blommor i handen hemma på baksidan. Men icke. Min mor berättade att lillebroren i ett raseri utbrott igår tagit sin cykel och rymt hemifrån. (De hade städat hans rum och uppenbarligen tyckt olika om vilka saker som skulle sparas eller inte. Och jag förstår honom, jag minns att det var skitjobbigt när mamma skulle ge sig in på ens revir och städa. Hon for fram som en orkan.) Och vad han rymde hemifrån! Han tog sin ryggsäck, stoppade ner sitt påskägg och sedan cyklade han till ekholmen, som ligger tja...ungefär 20 minuter från sturefors där de bor. Sedan var han borta någon timme för att till sist återvända hem med svansen mellan benen. Jag gissar att han både sket i det blå skåpet och fick höra frasen "då jävlar i min lilla låda!" Och jag kan verkligen förstå honom. Jag kan bara föreställa mig hur otroligt rasande han var när han grep tag i påskägget och hur han liksom tänkte "nu jävlar...nu ska jag visa henne!" när han styrde kosan mot ekholmen. Och hur han sen liksom ångrade sig, fick tråkigt och åkte hem. Jag tycker det är så otroligt gulligt. Sånt uppror! Sådan revolt! Ojoj, det gäller att passa sig i framtiden.
Men jag ska väl ge honom en eloge också. Inte ens i de stunder jag såg som mest rött kom jag på att rymma till ekholmen när jag var barn. Jag cyklade på sin höjd vreta rundan (vilket är en cykelrunda som går RUNT sturefors) och jag tänkte aldrig på att ta med färdkost.
Fast han hade glömt en vattenflaska. En miss där. Jag tror att jag ska lära honom ett och annat nästa gång vi ses. Det finns ju så mycket mer effektiva metoder man kan använda sig av när man gör uppror. Raka håret, pierca sig, skaffa äldre pojkvän. Fast mamma har ju godkänt allt det där. Det är ju hon som stöttat mig. Skit.
Jag ska iallafall påminna honom om att ta med vattenflaska.
Och sedan ska jag ruffsa honom i håret, och kalla honom lillen. För det är sånt storasystrar gör. Faktiskt.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hur gammal är han?

2009-04-20 @ 15:36:09
Postat av: Ewa

Hahahaha, men Aron då....han är 12 år... nästa gång då

2009-04-20 @ 16:10:13
URL: http://ewaarlebrant.blogg.se/
Postat av: ida

söten.. vad är det för grej egentligen? varför rymmer man hemifrån? alla har liksom gjort det! är det svenskt eller gör andra det också? någon borde skriva en essä om detta.. föreslagsvis någon som går psykologprogrammet..

2009-04-22 @ 10:52:17
URL: http://ikaserdig.blogg.se/
Postat av: daddel

haha vad söt! jag gjorde samma sak när min mamma hade städat mitt rum :D

2009-05-19 @ 14:04:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0