Pausen blev kort och jag hetsar istället. Dels hetsar jag vänner och släkt för att det är påsk och här ska firas! Men mest hestar jag en pjäs. Jag hetsskriver en pjäs. Jag har drabbats av den stora ÅNGESTEN och det är tusen tankar som går runt runt men mest är det tanken "det här skit, jag kan inte skriva en fucking pjäs" som går runt runt tusen gånger.

Och det är stress. Deadlinen låg lite tdigare än planerat så jag får liksom pressa ihop tidsschemat löte, bort med alla dagar som jag planerat att skriva på men som jag vet att jag inte kommer göra. De dagarna får istället bytas ut mot Aktivit Skrivande Till Tusen.
Det ska nog gå bra. Någonstans måste jag tänka att det blir bra. Att jag tar mig själv i kragen och fåt till de där sista scenerna. Att jag visst är världens bästa.
Någonstans måste jag ge mig en själv en jädra massa high-fives.
Jag behöver dem just nu. Men jag tror att det lossande lite ikväll, det är så attans svårt bara. Att hålla en idè flytande och hel fram tills att den fastnar klart på papper. Oftast byts den bara ut mot andra tankar. Jag måste hålla blicken rakt.
Eyes on the prize.

Att ha skrivit en pjäs.
Att sitta i publiken med det där pirret i ryggraden och veta att orden som säga på scenen är mina.
Mina mina mina.

Eyes on the prize kära vänner.
Eyes on the prize.