Förra fredagen ärades jag med ett besök av emme a.k.a stormhatt. Det var fest med tema tonårsperiod. Vi tog det hela på djupaste allvar. Så det var Gothtårar, stormhatt i papp och snippsnapp hål i grenen för hela slanten. Allt jag har att säga såhär i efterhanfd är att: Mamma, jag förlåter dig, jag visste inte mitt eget bästa.

Och nu, lite underhållning:


Lunarstormposerna.
På bilden ser vi: Valomössan, gothtårarna, den svarta ögonskuggan som fungerar som rouge, det röda läppsiftet, den lila palestinasjalen och ett stort mått självdistans. Till skillnad från förr.


Nedan följer ett urval av de bilder som togs under kvällen. Jag skippar de fyndiga bildtexterna. Jag tycker verkligen att de talar
för sig själva.











Jag tycker himla mycket om min klass alltså.

Och jag tycker väldigt mycket om mig själv som femtonåring. Jag förlåter henne för allt. Fast kanske inte för gothtårarna. Det är fan i mig en synd som inte går att förlåta. Nästan.

Ciao!