Det här skriver jag med förhoppning att människor som är del av mitt liv på ett eller annat sätt ska råka stöta på min blogg och läsa. Att de ska se vad jag skriver och inse att jag är en av dem. Att min sexualitet är precis lika självklar som deras. Att all form av sexualitet är självklar. Jag vill att de ska läsa det här och tänka "Jaha, jag förstår" och sen ska de aldrig mer säga saker som "varför måste bögarna gå i en där jäkla parad och visa upp sig?" eller "du är väl inte en sån?" eller " De gör som de vill, men det är inte normalt."
Jag vill att att de ska få en aha-upplevelse. För jag kan inte förklara det bättre än såhär. Egentligen vill jag inte ens behöva förklara.

"Det normala är alltid beronde av sitt sammanhang, sin kontext.
(...) Genom att begränsa sin kontext till att bara gälla likasinnade uppnår man normalitet. Det kan vara livsfarligt, men det kan också vara livsnödvändigt. Varje människa har ett behov av att åtminstone tillfälligtvis få uppleva sig normal.
Skapa ett andrum, ett rum att andas i.
Titta på oss, ni! Ja, vi gör det ogörbara, vi är det onämnbara. Stirra på oss, förfasa er! Ha ert lilla roliga och dra sen åt helvete! Här, i det här ögonblicket och det här rummet är det vi som är normala."

-Ur "Oskuld" av Jonas Gardell

Jag vill verkligen att de ska tänka nu. Och nästa gång vi ses, ska jag släppa ner garden.
Man blir trött av att alltid ha den uppe.