Precis som ni.

Idag lyssnar vi på Matisyahu jättehögt.
Så att basen dunkar ner i golvet, genom mina fötter, upp genom benen och in i hjärtat. Snart kommer surgubben under som sätter upp arga lappar på vår dörr komma upptravande med en ny lapp, men fram tills dess tänker jag fortsätta höja volymen.
Vi försöker vakna ur en dvala. Den senaste veckan har jag legat nerkrupen i olika soffor hos olika godhjärtade vänner och druckit upp deras te. Det är den stora tröttheten, den stora urladdningen. Den där tyngden i armarna som inte har någon logisk förklaring men likförbannat finns där.
Ni vet hur det känns, ni förstår precis vad jag menar.
Ni är liksom jag så trötta nu. Så trötta att vintern känns som betongblock på axlarna.
Jag ser det i era ansikten.

Om man redan är trött när man vaknar blir det ännu värre när man åker buss. Ettan in mot stan ser till att med stolthet suga ur dig den sista ynka energi du hade kvar efter att ha gått till busshållplasten.
Jag tror det är människorna där.
I bussen, som vecklar ut sina ben i mittgången.
Vars röster hörs igenom ipod musik.
Jag tror det är tidningarnas fel.
Alla gratis tidningar som ligger utspridda i alla säten.
Jag bryr mig inte.
Ursäkta, men just nu, just idag bryr jag mig verkligen inte.
Ni förstår känslan.
Ni vet exakt vad jag menar.
Och visst får man dåligt samvete? När man verkligen inte orkar bry sig. När människorna i gaza sträcker ut sina händer mot dig, just DIG. Och man orkar inte. Inte för att det är för jobbigt att ta itu med, utan för att man blir så arg och ledsen.
Så att revbenen river på insidan av bröstkorgen.
Man blir så arg att man knappt kan andas.
Jag ska banne mig inte föda några barn till den här världen.
Jag ska bara ligga i olika soffor, med olika filtar över mig i resten av hela mitt liv. Jag ska aldrig mer resa mig och möta vinden i håret.
Kanske att jag reser mig för att hämta mer te. Men mer än så blir det inte.
Icke.

Ja, ni börjar få en bild av den senaste veckan just nu. Den har varit precis som eran.
Precis som ni.

(Andra dagar orkar an vara mer positiv. Andra dagar orkar man vara lite sprakig. Men inte idag.)

Kram


Kommentarer
Postat av: Häxan Surtant

Uh, ja. Precis sådär känner jag mig nu. Våren är väldigt välkommen nu.

2009-02-04 @ 20:04:27
Postat av: ida

det där borde bli en dikt, honey. kom och ligg på min soffa! puss

2009-02-04 @ 21:34:38
URL: http://ikaserdig.blogg.se/
Postat av: Linda

jag fick dikt-känsla i hela kroppen! Mycket beskrivande, blä jag är också....orkeslös.

2009-02-05 @ 12:24:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0