Jag borde städa. Men istället spelar jag musik så det dånar och tänker att dammet kanske blåser bort av musiken,virvlar ut genom fönstret som finns vad datorn. Jag har det öppet på glänt.
Vad funderar vi på idag?
Vi funderar på varför allting står stilla, som stelnat i i lera, när allting på borde röra på sig. Jag har legat klart på vänners soffor och istället sitter jag på cafè nu. Tänker att det håller inspirationen igång. Tänker att gamla förnamnsfik kan locka fram gamla tankar.
Sånt som var på väg att bli bra, men viftades bort. Det är dumt hur lite man tror på sig själv. Hur lite man klappar sig själv på axeln. Jag brukar high-fiva mig själv ibland. Mest för att ge mig själv lite uppmuntran.
Men bara när jag gjort något riktigt bra. Jag brukar aldrig casual high-fiva mig själv. Jag funderar på att göra det lite mer. Sådär bara lite för att peppa upp mig själv för att jag är jag. Fast på ett annorlunda sätt än fröken i lågstadiet som sa att "jamen...du är ju bra på att vara du" Inte så. Utan mer du är så bäst att det knappt är sant. Och när jag frågar mig varför jag säger så ska jag svara "för att du förtjänar det".
Jag tänker på när jag var femton kanske, kanske sexton, fast mer troligt att jag var femton och bestämde mig för att börja tro på komplimanger.
Inte bara javisst eller hur tack? Utan istället säga Tack! och sen spara alla ord för ett möjligt kristillfälle. Och efter några misslyckade försök så fungerade det faktiskt.
Kanske att det är dags att börja expremintera igen?
Saken är den att jag tror på mig själv, jag vet oftast att jag är bra och ibland tror jag tillochmed att jag är bäst. Men det är bara när jag presterar. Jag tänker på min mamma som säger "du är bäst oavsett".
För visst älskar jag mig själv dundermycket jag när tar klivet upp på en scen och kickar ass med orden. Visst älskar jag mig själv dundermycket när jag skapar.
Men älskar jag mig själv dundermycket när jag ligger så nersjunken i sängen att mina konturer knappt syns? När jag är svett-äcklig och borde städa? Eller när jag bara sitetr rakt uppochner utan något som helst att anknyta till?
Nej, jag tror inte det.

(Vi gör såhär, jag skriver inget om er alla andra. Men jag hoppas att ni läser och tänker "sådär ska jag också göra" Kom igen, tänk så. Kom igen. Snälla.)

Jag försöker undvika en hurtbulle varning genom att inte komma fram till en nu-är-det-dags-att-göra-det-slutsats. Istället låter jag tanken vila.
Den måste växa.

Men jag ger mig själv och alla andra en lite smyg high-five.

Nu är det dags att städa.

Love
/Vilsk