Vi är i halvlek.
Goda råd börjar bli dyra, det kommer inget. Inte ett enda litet korn. Förutom att jag smådansar och sjunger falskt till Ani diFranco. (Dilate, grym skiva, kolla upp!) Vilket i sig är trevligt.
Fast V har börjat gorma åt mig att vara tyst. Han tittar på en dokumentär om tväramming och det är tydligen viktigare än min inspiration. Han förstår mig inte. Han är fin, men ibland undrar jag om vi ens kommunicerar.