Nu tar vi fredagens kretivitet och skapande. Fast det var inte min egen. Det var en alldeles fantastisk konsert med Mixie och mor. Och Thåström. Som en knarkad kråka på scenen med fingrarna fladdrande i luften. Och han spelade "saker som hon gör" och jag och mamma sjöng från magtrakten och han spelade "ungefär såhär" och jag vrålade med för fjortonåringen.
Jag stod nästan längst fram och energin från scenen slog mig nästan baklänges och det fanns ett brus i ryggraden och explosioner och ilningar i hela kroppen.
Inspirationen i musiken, i scenspråket, i orden. Som vatten som sköljer med allt och renar.
Ibland blir det inte mer magiskt än så. Ibland blir inte luften högre, ibland blir man inte mer levande.
Ja, ungefär så.