Jag har fått mens. Jag hade mens för två veckor sen men nu har jag fått den igen. Och det är inte nådigt vad det mensar.
Jag förstår inte varför jag måste få det IGEN när jag redan gått igenom en brakmens. Guds vägar äro outgrundliga.

Detta med min mens var något som jag gick och funderade på idag när jag var påväg till matsalen tillsammans med Vilgot. Jag fascineras väldigt mycket av tanken på att mensen liksom kan bestämma själv när den vill komma. Om mina kompisar mensar en viss tid i månaden kan min mens också börja göra det, för att inte känna sig utanför liksom. Och har jag världens graviditetsnojja kan den bestämma sig för att jävlas och inte komma alls, bara för att det är kul. Och om man redan har haft mens och någon annan i ens närhet får mens strax efteråt kan man få mens igen bara för att inte vara sämre än den andra mensen. Det är häftigt alltså. På ett sätt är den ju som en egen tänkande organism. Som bestämmer sig för att komma eller inte komma beroende vilket humör den är på. Och det finns inget man kan göra åt det. Lite som världsekonomin, eller som pungar. Pungar är koola. De rör sig alldeles av sig själva och grabbarna märker det inte ens! Och de drar ihop sig vid fara. Som värsta vilddjuret. Jag tänker mig att en pung är lite som Darth vader, man kan aldrig lite på den. Den kan attackera när somhelst.
De här tankarna delade jag glatt av mig med till Vilgot för jag tycker minsann att  han ska finna de lika fantastiska som jag. Men icke. Han bad mig hålla tyst för vi var ju faktiskt påväg till matsalen och han ville bevara sin matlust.

För det första är min pojkvän alldeles för pryd.
Vårt förhållande kommer inte funka om han ska vara så jäkla uptight.
Och för det andra skulle bitterfittorna förstå mig. De skulle vara lika fascinerade som jag och börja jämföra sina egna mensar med min  och sen skulle vi göra en sång om det och sen skulle vi prata om menskoppar och sen skulle alla som har pojkvän gå hem till dem och studera deras pungar när de rör på sig, därefter skulle de jämföra det med mensen. Och sen skulle de ringa mig och berätta vad de kommit fram till. Och sen skulle vi gå till yngves och diskutera det lite till och sen skulle vi sjunga sången vi skrev tidigare nästa gång vi var på platens.
Min pojkvän skulle aldirg göra så för mig. Han förstår mig inte.
Det är tur att jag har bitterfittorna. De förstår mig.
Faktiskt.