Om en annan läsning veckan efter:
Då var det i Lund. på Af-borgen och jag var inte så nervös. Jag läste för (eller säger man med?) ordkonst och nu i efterhand måste jag säga att jag är riktigt imponerad. Inte bara av min egen insats (vilken låg på en den vanliga nivån, jag läste de vanliga dikterna och hade mitt vanliga scenspråk) utan av hela arrangemanget. Det är himla trevligt att läsa på ställen där man dels känner sig riktigt uppskattad och som dels har en väldigt mysig atmosfär. Och det tyckte jag verkligen att den här kvällen hade. Kanske inte så mycket pågrund av lokalen (som var ett JÄTTEstort cafè) eller pågrund av publiken (som var en akademiker publik som verkligen inte uppskattade mitt mellansnack eller gav någon som helst respons. De var där för att höra poesi. Punkt.) Jag tror att den gemytliga stämming uppstod tack vare arrangörerna. Som både hade sett till att det fanns fika och som hade lyckats dona ihop ett program på två timmar som inte kändes långtråkigt.
Om jag ska utvärdera mitt framträdande utan parantes så kan man väl säga att jag var jävligt bra, det kändes intensivt på det där rätta sättet och jag insåg mitt under "godnattsaga" att jag inte behövde pappret jag höll i handen.
Jag tror också att publiken uppskattade mig innerst inne, även fast de körde på hela stoneface konceptet. Förutom mig, upträdde Lina Arvidsson som imponerade något grymt med poemen hon framförde. Hon läste en form av diktsvit och jag upptäckte mitt i att jag glömt att blinka. Så jag satt med jättetorra ögon och blev lite hänförd. Det var länge sen.

Innan jag läste poesi hängde jag med en kär gammal barndomsvän som jag upptäckt mitt kön tillsammans med och vi fikade på Armians. Det var väldigt fint att inse att trots femton år och nästan tusen mil i avstånd finns det någon form av band kvar och jag lämnade henne med en varm liten klump i magen. Efter jag läst poesi kom min storebror och hämtade mig, han visade mig vägen till malmö, därmed mitt hjärta och sedan bjöd han på öl.
Det är fint med en storebror som bara kan titta på och veta allting och det är fint med en storebror som inte dömer ut någontig och som bara ler och skakar på huvudet. Jag är väldigt bra på att vara lillasyster har jag kommit på. Jag borde verkligen ha blivit det tidigare. Att bli lillasyster vid fjorton var lite försent. Då hade jag ju redan hunnit göra en massa dumheter. Han borde hittat mig innan.
Efter storebroren åkte jag på snabbvisit till L med ett avbrott för en fika med PoetAmanda. Fikan blev kinamat och jag måste säga såhär i efterhand att jag nog vill bli hennes kompis. Fast jag vågade inte fråga då. Ska nog göra det nästa gång vi ses.
Hos L var det lugnt och tryggt och jag visste det nästan innan. Jag vilade mitt hjärta och samlade ihop mig inför att resa ut i stora vida världen. L är så bra och jag (tillsammans med A och femåringen) tycker så mycket om henne. Efter att ha druckit te med kanelstänger i och ätit världens godaste julgodis åkte jag hem och nu åker jag snart till indien. Faktiskt imorgon. Faktiskt har jag inte insett det fören nu.
Och i någon del av mig känns det som om att det är väldigt fel tidpunkt att åka och att hjärtat nästan måste arbeta hårt ett tag till. Det är så mycket som händer här. Bästaste vänner på sjukhus, sorg och människor som behöver stora starka stöd. Men min kärlek finns med dem hela tiden iallafall. Även om jag är någonstans alldeles långt bort.

Och jag åker.

Och hjärtat ska vila hela tiden.

Love
/V