Hultsfred: lägesrapport

Jag mellanlandar hemma mitt under hultsfredsfestivalen. Det är en känsla i magen som följer med på tåget tillbaka till Linköping och den handlar om dagens läsningar. De gick kanske inte så bra som jag trodde, ville att de skulle gå. På något sätt ville jag bevisa varför just jag jag jag var så pass bra att jag fick läsa där. Men idag var ingen bra dag. idag fanns det ingen publikkontakt och det regnade och pappret med den nya texten satt fastklistrad i både ögon och händer och mikrofonen stämde inte överens med ljuden i min mun. Känslan som följde med på tåget var dålig. Verkligen en sån där "du är dålig". Inga metaforer och inga omskrivningar. Bara dålig. Fast det händer ibland, och jag vill på något sätt tro att det är bra för då försöker jag hårdare. Eller hårdare, jag rannsakar, förkastar och gör om.
"Gör nytt, gör om!" som en mycket älskvärd lärare skulle sagt.
Och jag funderar på varför det blir såhär. Inte varför det gick dåligt, herregud jag är bara människa och scenen var faktiskt jävligt långt från publiken. Men varför det smetar ut sig över mig så.
Är jag verkligen inte mer självsäker i mina ord? Det borde jag verkligen vara, och det tycker jag å det bestämdaste. Men ändå på något sätt fastnar det där i maggropen och jag tänder en cigarett och tänker dålig dålig dålig.

Faktiskt så är det bara fånigt.

Kanske beror det på de andra poeterna. Inte sådär de är bättre än mig, nu vill jag vara lika bra. Så orkar jag inte jämföra längre. Utan mer de andra poeterna är människor och människor tänker saker om andra människor. Okej om de är random folk på en läsning men poeterna är ju sådant folk som återkommer, som ser utveckligen och tillochmed minns lite ibland. Och om utvecklingen helt plötsligt går bakåt så ser det ju ganska illa ut. Och då börjar människor tänka.
Fast det är också fånigt. Jag är inte fjorton längre och jag hoppas innerligt att jag är större i själen än så. Än att jag bryr mig om vad som tycks.
Inte för att det är något fel på att tycka, jag är en jävel på det själv. Utan mer för att det hakar sig fast i mig.
Hur som haver gjorde jag en riktigt kass läsning idag.

Däremot verkar hela vardagsrumskonceptet vara helt fantastiskt. En skitmysig liten låda fylld med scenkonst. Jonglörer, trollkarlar, poeter, skådisar och musiker. Det kan inte bli bättre alltså. Det enda som är lite synd att det saknas är mikrofoner, men vi löste det sjukt snyggt idag genom att flytta ut allt till gräset framför och använda megafonen. Det kändes nästan lite rebelliskt sådär. Busigt.
Peppen är hög på vardagsrummet och hultsfred i allmänhet.
Mellanlandingen i hemmet beror på studenten imorgon men det är ett helt annat ämnde som jag inte orkar ta tag i just nu.
Min rygg värker efter EN natt i tält och jag undrar lite vad som händer med mina leder.
Reumatiker på festival.
-Alltid lika festligt!

Men som sagt, imorgon studenten och sen tillbaka till hultsfred på kvällen. Därefter blir det studenfirande på campingen och atmosphere (OH MY GOD!)!
Och sen, på lördagen blir det gig i vardagsrummet igen.
Då jädrar i min lilla låda!
Då ska glöden vara tillbaka. Och jag ska vara kickass bra.
So be there.

Lovin'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0