Borås Open

Så nu var borås open över och det var dramatik och jävelskap.
Finalplatser gavs bort och det gräts både här och där.
Jag tänker inte dra det hela i sin fulla form för jag misstänker att resten av hela poetsverige gjort det.
Och de som är intresserade läser nog andra bloggar istället för min.
Det handlar om verklighetsförankring, baby.

Men vann gjorde Oskar Hanska, grattis grattis. All respekt.

Jag missade en finalplats med en halv poäng och vi skulle milt kunna säga att det svider lite.
Men egot mår i det stora hela bra och jag är nästan lite stolt över mig själv.
Jag gjorde ett sjujädrans lyft och ställde mig rakt uppochner och läste en dikt jag inte tävlat med förut.
Det var koolt.
Jag bodde med sjyssta poeter och drack ofantliga mängder rödvin. Jag dansade det ett grymt band och fick lite gåsgud när Josef bestämde sig för att läsa från papper och bara vara Josef.
Borås var en fin stad med fina människor och när jag åkte därifrån var jag lite gladare än jag varit på länge.

Just nu är det där med att vara glad ett genomgående tema.
Något har hänt.
För det är fan sommar och all logik i världen säger att jag just nu borde vara sängliggandes, lyssna på Pink Floyd och ha domedagsångest.
Men på något vänster står jag upp, rör mig och sprakar lite.
Det gnistrar och har sig och jag är bara ja, glad.

Jag tror att det har mycket med poesin att göra. Dels massa tävlande och utveckling, som i att hitta fokus på scenen och våga läsa nytt. Och människor som säger att jag har något på g när jag står där framme och jag tror ju tillochmed på det själv.
Men även bokade läsningar, det rör lite på sig. Inte mycket, inte ens en fladdring men det är iallafall något.
Mitt stackars skrumpna lilla poetego behöver det.

Jag tror också att det här med annan rörelse att göra. Såsom en systeryster som dyker upp på Borås open och ger mig sammanhang. Som sjunger "satellit" med Ted Gärdestad för mig och springer ikapp och kramar utan att jag behöver säga något.
Eller en bästis som kidnappar mig och skäller på mig för att jag varit borta så mycket.
Och det har jag, det vet jag.
Jag har varit väldigt mycket borta från allting. Fast jag har inte lämnat någonting, och det är en markant skillnad och det är nästan så att jag sträcker lite på mig när jag skriver det.
Vilska, människan som tar tag i saker.

Det trodde ni inte va, motherfuckers!

Men som tidigare skrivet så var Borås Open mycket känslor i år. Det var mycket uppochner och fram och tillbaka och frukost utomhus varje morgon. Jag tycker om poeter.
Och jag tycker väldigt mycket om Borås.

pepp och kram









Kommentarer
Postat av: Lina

hihi, kallar du det ofantliga mängder? Du är söt, du...=)
okej, linköping, sorry!
tack för en bra helg, det var roligt att läsa din version av den också.
var ska du läsa i sommar?
kram kram!

2008-05-28 @ 15:22:05
URL: http://linaarvidsson.blogg.se
Postat av: affe

åååh titta vad jag hittade här!
:)
vilken fin blogg du hade.
och vet du vad?
jag tycker oxå om poeter.
och om dig. haha
och bra att du är glad
det borde man och i det här
fallet kvinn vara jääämt
för det är du värd.sådeså
ser fram emot att se dig läsa
var än den nu blir ^^
sådeså.
puss o fetkrams!

2008-05-30 @ 02:10:36
URL: http://area51.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0