Angående föregående inlägg

När jag läser vad jag skrivit i onyktert tillstånd känns det bra att jag inte är ensam.
Att även Mikaela skulle få för sig att göra något sådant.
Att även hon läser igenom sina inlägg och skrattar högt åt dem.
Det känns tryggt.
Något att hålla i när det blåser.


Kommentarer
Postat av: Mikaela

Hihi, den hade nog varit lite svårförstådd om jag inte varit med igår... =)

2008-10-04 @ 12:52:13
URL: http://stalkamig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0