Ooops

Jag har i nästan en vecka nu undrat varför min mobil är så himla tyst, varför ingen svarat på mina sms och varför jag bara fått sms av några få personer (typ två). Jag har förvandlats till martyr och börjat tänka " nehe, så var det med den vänskapen, men jag ska visa dem, jag klarar mig!"
Jag har börjat förbanna och "gå vidare". Jag har blivit bitter i ordets sanna bemärkelse och jag har krävt otroligt mycket bekräftelse av min pojkvän Jag har helt enkelt tyckt jävligt synd om mig själv.
Sen kom det fram idag att mitt sim-kort är trasigt och det inte tar emot sms.
Ojdå.
Så, nu ber jag ursäkt till de vänner som kännt konstiga smärtor i magtrakten alternativt fått svåra utslag. Kan jag ha utsatt er för voodo. Men ta inte illa upp. Det var inget personligt.

Kommentarer
Postat av: Moster Ewa

Men Amanda......fyyyyyy. Inte blir du bortglömd

2008-11-01 @ 08:13:44
Postat av: elin lund

baby, berätta allt om stockholmsvisiten! och ge mig tips på bra musik:D puss älskar dig

2008-11-02 @ 18:06:15
Postat av: Sandra Lang

Hej! Jag ville så gärna säga att det var så kul att träffa dig i fredags så jag googlade på ditt namn och hittade din blogg. Så: Tack för att du hälsade på mig! Jag blev så glad - som du märkte! =) Jag vill också säga att det var väldigt synd att jag inte hade tillräckligt med förstånd kvar i skallen att stanna kvar och säga hej då till dig. Jag kände det direkt när jag hade stuckit iväg att jag hellre ville vänta på dig och säga att "nu går jag"... Ja, så där som man gör om man är normalt funtad. Så därför hoppas jag att jag får tillfälle att reparera skadan. På återseende, hoppas jag innerligt, cooling! ;-) KRAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!!

2008-11-02 @ 21:39:05
URL: http://sandralang.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0