Det finns mycket jag inte tror på. Ni som har klickat på den lilla fliken där det står "Vilska" har sett att det finns en hel radda med saker. Men det finns en sak jag tror på, förutom en slutgiltig explosion, och det är livsverk. Och inte livsverk som i en förmögenhet, halva kungariket och evig lycka. Utan livsverk som någonting som är MITT, som jag ådstakommit alldeles själv. Jag tror även att man kan ha flera livsverk under sitt, precis som kan ha flera livskärlekar eller flera livskriser.

Dock är jag övertygad om att varje livsverk är precis lika viktigt, precis som varje kärlek eller kris.
Jag har alltid strävat efter någonting. Ett tag var det att bli frisk, ett tag var det att inte äta piller, ett tag var det att få avgångsbetyg( vilket det fortfarande är) och ett tag var det att bli publicerad. Strävan i sig är visserligen inte själva livsverken men den är avgörande för vad livsverket blir. Min situation idag, jag skulle vilja kalla det ett livsverk. För banne mig vad jag har kämpat för att komma hit. Men jag har några Stora Livsverk kvar. Visst jag har blivit publicerad, men inte så mycket som jag vill. Jag får skriva och stå på scen och i vissa fall får jag tillochmed betalt för det. Men det är inte slutmålet. Vad mitt nästkommande livsverk blir är fortfarande lite svårt att veta. Jag kan inte riktigt säga vad det är fören jag står och tittar tillbaka och konstaterar att ja jäklar, jag är ju framme nu.
Ett livsverk behöver inte vara något stort, bara det är något man är stolt över. Så stolt att man pyser ut över kanterna och nästan inte vet vart man ska ta vägen. Jag tror att ett sånt tillfälle för mig skulle vara när jag ser min första bok i en bokhandel, eller när någon spelar upp något jag skrivit på en scen. Där har vi livsverk. Sen kommer frågan om livsverk måste vara något man kan ta på, eller om det bara är en process. Jag tror det är lite båda delarna. man kan nog sammanfatta det i att ett livsverk är något du strävar mot. Hela tiden.

Anledningen till att jag funderar över allt det här är att en morbror till mig just förlorat sitt Stora Livsverk. Hans lastbil brann upp mitt på motorvägen och med den hans möjlighet att försörja sin familj. Lastbilen var hans livsverk. Själva händelsen i sig satte inte igång de här tankarna i mig, utan det var mer min reaktion på vad som hänt. Jag kände verkligen med honom. Och inte bara stackars, utan jag kände hans sorg. Ett livsverk är något som i slutändan är större än man själv. Det är något man lever på och den där lastbilen var hans stolhet. Den där lastbilen var hans företag som han skapat med egna händer. Jag minns när han tryckt upp klistermärken med sin logga på och han delade ut dem till hela släkten. Där har vi sann glädje. Min medkänsla med min morbror fick mig att inse hur otroligt tacksam jag är över de värderingar jag fått inpräntade i mig sedan koltåldern.
Du är inte vad du äger, utan vad gör. Om du bara strävar så är din belöning lika stor vare sig det är en rikedom eller ett fungerande liv i en hyresetta. Jag har nått mitt första mål och därmed skapat mitt första livsverk och nu är det dags för nästa.
Jag skulle kanske vilja ringa min morbror och säga att han inte ska vara ledsen. Det kommer fler chanser att skapa något man är stolt över. Och det där med pengar, tja, det löser sig alltid. Att det antagligen gör skitont men med tanke på att han en familj så står han ju inte ensam i det här.
Men så bra kompisar är vi inte, så det vågar jag nog inte tyvärr. Men han kanske läser det här och kan tänka att jag har lite rätt.

Dessutom tror jag att flera livsverk kan byggas på varandra. Livsverk nummer ett: Tillvaro, Livsverk nummer två: Något jag presterat som jag är stolt över, Livsverk nummer tre osv. Så om ett raseras, så har man ju ändå några kvar. Jag förstår att det är en klen tröst när man förlorat något stort. Men det handlar ju om det stora i det lilla.

Det känns lite läskigt att bara vara nästan tjugo och redan satt upp planer för vad som ska vara avgörande i mitt liv. Men jag tänker att om jag strävar nu, blir det inte så jobbigt när jag blir äldre. Jag vill ju kunna vara stolt över hela mitt liv. Och jag har skämts tillräckligt. Så därför sätter vi en markering vid livsverk nummer ett och går vidare.
Kanske att nummer två inträffar snart, vad vet jag.

Så innan jag lägger mig, var stolta över livsverkan och över strävandet. Vi är alla grymma på våra egna sätt.

(Ojoj, vad högtidligt det blev. Men det känns bra. Jag känner mig lite som en messias.)

Nattens.