Nu är jag klar. Jag har träningsvärk i armarna och är jättetrött i benen. Diska tar skitlång tid. Då vet vi det.

Iallafall, jag tror att jag har lurat mig själv. Jag gjorde det reda i första fasen av operationen. Jag ville få inspiration. Och om jag ska fortsätta tycka som jag bestämde mig för att tycka för ett tag sen nu så är allt skrivande positivt. Även om det bara är ett blogginlägg. Skrivande är skapande. Därav hade torkat redan försvunnit när jag bestämde mig för att lägga upp en bild på min smutsdisk. (Åh, nu i efterhand, vad sorgligt att jag ens gjorde det.)
Så, inspirationsisen smälte redan när jag fick idèn att skriva om den.
Därav anses "Operation skapande" lyckad.
Hurra.

Några lärdomar från kvällens projekt: Ani diFranco är asbra att diska till. Jag ska sluta springa iväg på toaletten medan diskhon fylls upp och tänka "jag hinner". Spenatrester sprider sig när de blötläggs.

En slutsats som är väldigt uppenbar för alla som läser är att jag verkligen borde börja diska oftare. Det ska jag med. Fast det är lite som att säga att man aldrig mer ska dricka när man vaknar upp och är kalasbakis.
Därför tror jag inte ens på det själv.

Men isen är smält. Och kornen kommer.