När jag vaknade imorse var jag så stel att jag bara låg raklång i sängen och tänkte. Jag hade ju inte så mycket att att göra eftersom att jag inte kunde röra mig. Hade jag kunnat skulle jag nog onanerat istället, bara för att få tiden att gå liksom. Men nu kunde jag som sagt inte röra mig och därför började jag fundera.
Det är ett jävla hitte-på att fundera på morgonen. Det kommer ingenting vettigt ur det. Antingen får man morgonångest för att man inte skapar tillräckligt, eller pluggar eller städar eller räddar världen. Just nu gör jag inget av det. Så morgonångest ligger nära till hands.
Men så blev det inte, jag trillade istället in på det andra spåret som man kan trilla in på när man morgonfunderar. Den där totala euroforin (brainfreeze, HUR stavas det egentligen!?) , när det blir sådär att man ligger i sängen och känner sig alldeles odödlig och dagen är en lång ljus sträcka och nu jävlar i min lilla låda ska det hända grejor. Och sen tappar man bort tiden och upptäcker att man morgontänkt för länge så nu måste man rusa upp ur sängen (vilket jag inte kunde göra utan jag ropade på V som fick lyfta mig) men det gör liksom inget för dagen är en ljus sträcka och man skrattar nästan lite när man tvättar ansiktet. Sån är jag idag. Jag låg och tänkte, och det blev en massa fina ljusa saker. Som att min mor ska följa med mig och Mix på Thåström och min lillebror spöade mig på knäbrottning igår igen och jag håller banne mig på att skriva en pjäs, fan JAG HÅLLER PÅ ATT SKRIVA EN PJÄS och helt plötsligt är jag inte alls lika mörkrädd för mitt manus längre. Det ska nog gå bra. För jag tror på mina ord och jag vet ju hur bra jag är och med lite handledning från Malin Axelsson (som skrev kladdet, som är en fantastisk manusförfattare) så kanske jag tillochmed kan reda ut det.
Dagen är en ljus sträcka.
Vi fortsätter att gå framåt.

Jag hade nog ingen djupare analys än så. Jag ville bara dela med mig. Bara liksom, spraka lite. Jag gör ju inte det så ofta nuförtiden. Dumt det där, jag borde sluta med att inte spraka.
Jaja.
Nu är jag sen, nu ska jag gå.
Adjö