Ibland vaknar man av att man gråter. ibland är det morgonångest som river i hela kroppen och man duschar man vet ändå inte riktigt vart man ska ta vägen. Ibland kommer gråten för att man kvällen innan träffat människor som bara genom deras existens lyckats riva upp miljoners miljaders sår och ibland förvandlas man till fjorton på ett ögonblick. Då är det inte kul att finnas. Då är det klåda i knäna i hyperventilation och man vet inte hur man ska kunna reda sig ur det och tänka "mitt liv är bra nu, de kan inte komma åt mig."
Ibland har man bestämt att man ska träffa en av världens käraste vänner i norrköping som är på besök med sitt band från Karlstad. Men när man gråter av att koka kaffe så orkar man verkligen inte åka. Ibland är man bara fem och vill gömma sig under täcket för världen utanför är alldeles för stor och läskig för att vara hanterbar. Ibland känner man så, det är inget konstigt. Ibland vaknar jag av att jag gråter.

Imorse vaknade jag av att grät. Igår blev det alldeles för mycket förflutet och imorse var jag bara fem eller fjorton och jag kunde inte hantera någonting. Men Ellen var på besök från Karlstad via Göteborg till Norrköping och jag vet att fjortonåringen tycker så mycket om henne. Så vi åkte dit. Med ömtålig hud och gråt i ögonen, för ibland kan man inte samla ihop sig hur mycket man än vill.

Ibland är det skönt att byta stad.
Ibland hamnar man på ett cafè med fina människor och man känner hur huden blir hårdare igen och ibland reder man ut sig själv på tåget och ibland växer man och blir nästan tjugo.
Ibland är jag faktiskt nästan tjugo.

Ellen är nästan lite magiskt. För det räckte med en kram så samlade alla mina bitar ihop sig igen. Ibland är det så bra att sådana människor finns.

Ibland åker man till en annan stad för att det är lättare att tänka där. Ibland är det Norrköping. Ibland går man på en promenad och håller någon i handen och ibland slutar man gråta utan att man märker det.

Vi fikade på ett cafè som kändes som ett vardagsrum men de stängde så vi gick på en promenad. Ibland ser man bara det som är fint.

Ibland börjar man titta på detaljer. Ibland ser jag bara detaljer, så kan man nästan bli lite knäpp. Och ibland ser man sånt som bara är vackert. Som Norrköping, som målningarna på bilderna nedanför.




Ibland ger andras kreativitet sprak i knäna. Ibland blir andras kreativitet som popcorn runt hjärtat. Ibland går man vidare och inser att det inte är någon fara. Ibland glömmer man varför man vaknade och grät på morgonen. Ibland är skapade min drivkraft.

Ibland missar man tåget hem. Ibland får man tid att tänka.

Jag missade tåget hem, så jag köpte en kaffe och satte mig i solen. Jag klapapde lite på fjortonåringen och plötsligt var allt bra igen. Och det var nästan som vår fast jag frös om händerna och jag skrev en text om ibland och sen kom tåget och sen åkte jag hem.

Ibland kommer man hem och allt är annorlunda än på morgonen. Ibland tappar man bort sig själv och hittar sig själv och ibland är det ett jäkla meck. Men ibland är luften hög och går att andas och ibland ser man det stora i det lilla. Som vänner, som kreativitet, som lite sol på kinderna som blir nariga som äpplen.

Ibland är kreativitet det största.
Idag är skapande min drivkraft.