Historier
Jag lyckades skriva klart dikten. Läs den. Förundras. Se den som ett svar.
Svar på dina historier.
Han säger: Jag har saknat dina historier.
Han säger: Lägg dig här bredvid.
Han ber mig berätta något.
Han säger: Dina händer är alldeles för mjuka.
Du måste slåss mer.
Han säger: Du måste få mer skinn på näsan.
Jag berättar en historia om när jag slogs för mitt liv och fick mer skinn på näsan.
Han säger att jag ljuger, men det är det som gör mina historier så bra.
Jag säger att jag har finskt påbrå.
Det är det som får mig att överdriva.
Därför är mina historier så bra.
Men jag skulle aldrig ljuga.
Han säger att det enda jag slagits för är mina diagnoser.
Jag säger att åtminstone huden under mina fötter är hård.
Han säger att det är för att jag går min väg istället för att hantera det som gör mig ont.
Överallt annars är din hud så mjuk att man kan se din puls slå.
Då lägger jag mig bredvid, säger jag, så nära att du inte ser.
Berätta om skulden säger han.
Skulden kan jag leva med, säger jag, det var oskulden det gjorde mig ont att förlora.
Han säger: Då gick du?
Jag svarar: Då gick jag.
Jag lägger mig bredvid.
Så du älskar att basta och klarar sprit bra, frågar han, jag tänkte eftersom att du är finsk.
Jag är lika mycket finsk som jag är kvinna, svarar jag.
Det mesta är bara en illusion.
Han säger: Så du ljuger.
Jag svarar: Jag ljuger bara när jag måste.
Han säger: Berätta något mer.
Han säger: Prata tills din kropp är tung och du aldrig mer kan lämna mig.
Sedan lägger han handen på min.
Jag rycker till.
Min hud är så mjuk att det gör ont in i hjärtat.
Slå hjärta slå, tänker jag.
Men säger inget.
Hellre ljuger jag än ger honom ett rätt.
Jag ligger nerkilad mellan hans kropp och soffan.
Han säger: Jag känner pulsen slå i dina händer.
Jag säger att det är inte min puls som slår.
det är alla slag jag sparat.
Ifall jag någon gång skulle behöva slåss för mitt liv.
Våra kroppar börjar bli trötta.
Hans av ansträngning för att hålla illusionen om trygghet vid liv.
Det är så mycket vi lämnat bakom oss.
Min av att prata, och det är bara min läppar som rör sig.
När jag föddes var jag menad för något större, berättar jag.
Jag skulle växa upp och ta över varje hörn av världen. Så jag började gå. Jag ville upptäcka allt innan jag började härska.Det enda jag gjorde var att samla smuts. Vid 5 års ålder var jag så smutsig att inte ens det renaste vatten kunde tvätta mig.
Och nu ligger jag här.
Med pulsen utanpå kroppen och slagen samlade i handflatorna.
Jag blev aldrig större än så.
Jag kom ju iallafall tillbaka.
När jag tystnat inser jag att han somnat.
Med munnen öppen och svaren dinglande på tungspetsen.
Jag slår honom några gånger hårt i bröstet för allt han gjort mig ont.
Sedan reser jag mig.
Han är alltid rädd för att somna.
För varje tyst minut ger mig en chans att försvinna.
Jag går.
Utanför har det börjat regna och jag tar med mig min skuld.
Imorgon kommer åtminstone han vara ren.
Varsågod.
Svar på dina historier.
Han säger: Jag har saknat dina historier.
Han säger: Lägg dig här bredvid.
Han ber mig berätta något.
Han säger: Dina händer är alldeles för mjuka.
Du måste slåss mer.
Han säger: Du måste få mer skinn på näsan.
Jag berättar en historia om när jag slogs för mitt liv och fick mer skinn på näsan.
Han säger att jag ljuger, men det är det som gör mina historier så bra.
Jag säger att jag har finskt påbrå.
Det är det som får mig att överdriva.
Därför är mina historier så bra.
Men jag skulle aldrig ljuga.
Han säger att det enda jag slagits för är mina diagnoser.
Jag säger att åtminstone huden under mina fötter är hård.
Han säger att det är för att jag går min väg istället för att hantera det som gör mig ont.
Överallt annars är din hud så mjuk att man kan se din puls slå.
Då lägger jag mig bredvid, säger jag, så nära att du inte ser.
Berätta om skulden säger han.
Skulden kan jag leva med, säger jag, det var oskulden det gjorde mig ont att förlora.
Han säger: Då gick du?
Jag svarar: Då gick jag.
Jag lägger mig bredvid.
Så du älskar att basta och klarar sprit bra, frågar han, jag tänkte eftersom att du är finsk.
Jag är lika mycket finsk som jag är kvinna, svarar jag.
Det mesta är bara en illusion.
Han säger: Så du ljuger.
Jag svarar: Jag ljuger bara när jag måste.
Han säger: Berätta något mer.
Han säger: Prata tills din kropp är tung och du aldrig mer kan lämna mig.
Sedan lägger han handen på min.
Jag rycker till.
Min hud är så mjuk att det gör ont in i hjärtat.
Slå hjärta slå, tänker jag.
Men säger inget.
Hellre ljuger jag än ger honom ett rätt.
Jag ligger nerkilad mellan hans kropp och soffan.
Han säger: Jag känner pulsen slå i dina händer.
Jag säger att det är inte min puls som slår.
det är alla slag jag sparat.
Ifall jag någon gång skulle behöva slåss för mitt liv.
Våra kroppar börjar bli trötta.
Hans av ansträngning för att hålla illusionen om trygghet vid liv.
Det är så mycket vi lämnat bakom oss.
Min av att prata, och det är bara min läppar som rör sig.
När jag föddes var jag menad för något större, berättar jag.
Jag skulle växa upp och ta över varje hörn av världen. Så jag började gå. Jag ville upptäcka allt innan jag började härska.Det enda jag gjorde var att samla smuts. Vid 5 års ålder var jag så smutsig att inte ens det renaste vatten kunde tvätta mig.
Och nu ligger jag här.
Med pulsen utanpå kroppen och slagen samlade i handflatorna.
Jag blev aldrig större än så.
Jag kom ju iallafall tillbaka.
När jag tystnat inser jag att han somnat.
Med munnen öppen och svaren dinglande på tungspetsen.
Jag slår honom några gånger hårt i bröstet för allt han gjort mig ont.
Sedan reser jag mig.
Han är alltid rädd för att somna.
För varje tyst minut ger mig en chans att försvinna.
Jag går.
Utanför har det börjat regna och jag tar med mig min skuld.
Imorgon kommer åtminstone han vara ren.
Varsågod.
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Fantastiskt Amanda, älskar den!
Postat av: stormhatt
Fabulous darling... crack open the bolly!
Postat av: Ida
jättefin. detta är nog bland det bästa du skrivit.
Postat av: Ida
kom det fram?
Postat av: Ida
ey, kom det fram?
Postat av: elin
åh - love it! fantisktiskt!
Postat av: Moder
Ingen ingen är så underbar som du min älskade Madam Flod(å Lillebroren)
Trackback
