Linköpingsnostalgi (jag som inte skulle drabbas, jag som INTE skulle drabbas)
Jävla Linköpingsnostalgi. Nu sitter jag här och lyssnar på Lars Winnerbäck. Fanfanfan. Innan jag vet ordet av kommer jag säkert gå och sparka löv längs den där jävla stångån. Helvete.
...fast det lät ju ganska mysigt, någon som är på?
...fast det lät ju ganska mysigt, någon som är på?
Kommentarer
Postat av: wania
men vilska, det är lite poetiskt att sparka kring i löven.
tänk vilka agritioner man blir av med.
Postat av: stormhatt
nää... men ta med melonlikören och möt mig vid vattentornet...
(Det är höstens fel kära du, sentimentaliteten kommer smygande bakifrån som en inoljad ninja med filttofflor.)
Postat av: Mette
Hej Vilska. Nu är det gjort. Jag har en öppen blogg. Jag hittade din nu när jag googlade.
hjälp. det är sjukt läskigt.
Postat av: Mette
HÄR ÄR MIN BLOGG..................
Postat av: Nina Elviran
Det är OKEJ. Jag vill i alla fall tro det.
När jag var på väg hem förra helgen satte jag igång Lars W när tågspåret strök förbi Norrköping. Då började det stinka åkergödsel i kupén, då visste man att man snart var hemma.
Trackback