(Mina trogna läsare kan märka en viss likhet mellan den här texten och "historier" samt "ditt kök". Det är meningen. Tanken är att dessa de här texterna, plus andra, i framtiden ska bilda en svit. Spänningen är olidlig...)

 

 

Minnen av ljud

 

Jag har inga egna minnen, säger du

Allt jag minns är dina historier, säger du

Jag sitter på golvet med ryggen lutad mot dina ben

Vi har inte rört oss på flera timmar

Jag gick min väg men kom tillbaka

Allt jag någonsin hört är din röst, säger du

Jag vill ta dina minnen tillbaka

Jag vill ha mina historier ifred

Jag vill ge dig en egen punkt att cirkulera kring

Något som gör det tillåtet för mig att gå

Jag säger att jag vill gå dig något att hålla fast vid

Sedan ber jag dig släppa tyget i min tröja

Din hand har stelnat i sin rörelse så jag sliter mig loss

Och reser mig

I ett desperat försök att ge dig något eget

Och mig något privat

börjar jag springa runt i rummet och rycka i stolar, bord

Jag slår i köksdörrar och jag krossar tallrikar mot marken

Jag hoppar upp och ner så att ljudet från mina skor slår mot väggarna.

Hör du? ropar jag, hör du?

Jag håller krampaktigt handen kring en stol och drar den frenetiskt fram och tillbaka

Hör du ljuden? Alla ljud i det här rummet tillhör dig

Allting här är en möjlighet till ett minne

Jag ställer mig på tå för att öppna fönstret

Jag tänker slå sönder det, låta klirret av glas bli en del av dig

Och sedan ska jag släppa in alla ljuden utifrån

Men mitt i rörelsen stoppar du mig

Jag känner din hand runt min överarm

Du säger att jag inte ska inte tro att det här kan påverka vårt förflutna

Bortglömda minnen går inte att återuppleva

Låt tystnaden vara

Det är det enda vi har gemensamt

 

Tystnad är avsaknad av ljud

Jag vill säga att du har fel

 

Det är aldrig helt tyst omkring oss

En riktigt tystnad skulle göra oss galna

 

Det är svårt att i förväg förstå hur ett agerande kan påverka en annan människa

Det är svårt att i efterhand gottgöra något man aldrig förstod var fel

 

Men varje felaktigt handlande fastnar som smuts på kroppen

Du vägrar att hjälpa mig bli ren

 

Jag lämnar fönstret på glänt att återgår till platsen vid dina ben

Stanna kvar, säger du

 

Jag känner hur något rycker i mig

Och utanför

Ljudet av fåglar