Lösryckt

Det är höst ute nu. Det känns i knäna så jag vet det alldeles säkert. Jag skriver massor. Som ord som rinner genom ådrorna, ut genom fingrarna och ner på papper. Det är grymt. Just nu bakar jag bröd och lyssnar på musik som känns hemma. Jag tror att fridhem känns som hemma. Jag vågar inte riktigt känna efter, men jag är nästan övertygad. Fast jag ska åka tillbaka till linköping den 18e och sen ska jag till umeå. Jag ska till umeå och v och lugna ner kroppen som skriker och gråter efter någon (mest han) som kan ligga nära och som kan klappa och krama och allt sånt där. (okej då, bara han. Ja, jag är gay, ja.)

Vad funderar vi på mer idag? Kanske inte så mycket. Mest trygghet och hem och hur man gör och sådana saker. Men jag går i rätt riktning. Igår satt jag och några vänner i klassen och drack kanelte och åt russin och hade filtar (fast inte den störstaste lila, för den får man inte röka på för det har lillebroren sagt) och Per (jaja-och-nänä-Per) spelade lite gitarr och sen kom Henrik (nyfunnen vän från teaterklassen) och spelade ännu mer gitarr. Och jag rökte lite för många cigarreter och det kändes precis som det ska. Tryggt. Vi rör oss mot nya fasta punkter.

Annars så var jag i Malmö i helgen. Jag gick ut med Karin (hon som är äldst och bor i Malmö). Vi var på rockklubb som min mamma skulle älskat (de hade winds of change som rock'n roll karoke) och jag headbangade så mycket att jag sträckte nacken. Ordentligt. Jag kan inte vända på huvudet just nu.  All creds till min kära mor för det. På söndagen var jag jättebakfull och hade bara sovit tre timmar eller så men så missade jag tåget hem med en nanosekund. Då grät jag lite för jag var nästan bara fem men sen så ringde jag Anton (han som ser ut att gilla Ulf Lundell men inte gör det.) och vi gick till glassfabriken, som kan vara världens bästa cafe och åt tofumackor tills nästa tåg hem gick.

Och nu sitter jag här och snart ska brödet in i ugnen. Ibland hamnar man på plaster utan att veta hur man kom dit. Jag gillar det.


Kommentarer
Postat av: Pernilla

Måste säga att du är <3 vilska. Du är <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3. Jag trodde inte att jag skulle finna så många pärlor här som jag gjort, och du är en av de vackraste. Jag kommer älska dig av hela mitt hjärta innan året är slut om du fortsätter vara en så underbar person som du är!

2009-09-07 @ 23:49:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0