Student och hultsfred.
Studenten kortfattat och först. Det var bra. Det var stolthet och gråt och totalt avsaknad av värdighet.
Ja, jag åkte flak och frågade alla vart de hade sina mössor. Ja, jag kramades och lovade alla i klassen att vi skulle vara bästisar för alltid alltid no matter what. Ja, jag drack en hel flaska champange på morgonen och ja, jag var kanske inte den piggaste ponnyn i hagen.
Men jag gjorde det. Jag tog studenten och jag klarade det. Och på studentmottagningen höll storebror tal så att jag började gråta. Så att alla grät. Och det var väldigt fint faktiskt.
Så mycket mer än så finns det inte att säga.
Förutom att jag var killer goodlooking i min lila klänning. Men det visste ni ju redan.

Hultsfred då.
Oj, jag har knappt återhämtat mig men hur ska det sammanfattas?
Jävligt dåliga läsningar från mitt håll, mysig scen, ingen mikrofon, fantastiska spelningar, vardagsrummet fanns inte med på kartan, svingod mat, trevliga poeter, asnajs häng, kallt tält, scenen låg mellan två andra scener och en stor bar, befintlig publik.
Något sånt.
Jag gjorde kanske en lyckade läsning på hela hultsfred och det var på "Gardell-dikten" som jag läst till leda. Jag gjorde några tappra försök att läsa nya texter och de gick åt fanders. Milt sagt.
Någor stämde bara inte och det är väl inte så mycket att göra någonting åt. Såhär i efterhand. Jag tror visserligen att det har mycket med både placeringen av scenen och avsaknaden av ljud att göra.
Men samtidigt ringer en varningsklocka någonstans i bakhuvudet att "Du borde ju klara det iallafall..."
Det är lite som efter SM när jag insåg att jag totalt saknade fokus på scenen. Mina ögon fastnar inte någonstans. Och det tror att det var något liknande som spökade på hultsfred med.
Jag klarar liksom inte av att nagla fast publiken. Jag vet att jag är bra.
Men jag är också fullt medveten om att det finns en hel del jag måste jobba med. Tillexempel fokus.
För mina texter är bra, men de skulle bli så otroligt mycket bättre om jag lyckades slunga ut dem som stenar.

Allt jag vill är ju att hänföra.

Men jag jobbar på det.
Om någon frågar
så jobbar jag på det.


Love





Två daddlar med näsorna mot världen.
-Du, det här med värdighet. Det struntar vi i.