Poetissan 1

Nu jävlar händer det grejor.
Tydligen var jag tvungen att vara i Borås redan på torsdagen, så nu blev det lite svettigt här.
Men jag tror att jag ska lyckas dona ihop det utan att någon kommer till skada.
Annars så har jag renskrivit en dikt. Känner mig lite stolt. Som en riktigt bra människa.
Jag lägger upp den till allmän beskådning.
Enjoy. (Äh, den här gamla trasan...)




Natträdd

Det här är en text om idioti.
Om händerna djupt nerkörda, hårt knutna, fingrarna slutna om nycklarna.


Det här en text om rädsla.


Naglarna borrar, du kan slåss, du vet hur man gör
Du har ickså gått självförsvar.
Händerna i fickan, nycklarna, ramsan i stegen
Ögon, strupe, kuk och knä, kuk och knä. Ögon, strupe, kuk och knä, kuk och knä.
Stegen ekar, pulsen, hjärtat är nästan ute ur bröstet.
Det är bara
tvåhundra
hundra
femtio
meter kvar hem.
Femtio meter någon är bakom dig
pulsen slår
någon skriker
STANNA JÄVLA HORA JAG SKA FAN KNULLA DIG!

Men du stannar inte, kan slåss
Ögon, strupe, kuk och knä, kuk och knä...


Det här en text om rädsla.
Det är femtio meter kvar hem och du är livrädd.
Någon går lite för nära.
Någon har suttit på sista bussen hem och smetat sin andeträkt i din nacke.
Du andas inte.
Du andas inte men fingrarna är runt nycklarna,
låtit naglarna växa.
Det var tre år sen men du kan slåss.

Blodet rusar runt i cirklar och du går nästan sönder av
blodet blodet blodet.


Det här är en text om idioti.
Du famlar med handen som inte är runt nycklarna
tänker
jag ringer någon,
någon som kommer springande och lägger armen ovanför andedräkten som sliter i hårrötterna.
Du blir trygg för det är en han och det är idioti.
Du kan slåss.
Det är idioti att du måste ringa någon när det är femtio meter kvar hem
för du vill inte ringa någon vill inte knulla vill inte gå fortfare.
Vill ha nacken högt utan andeträkt, ångestandetag
och det är inte så långt kvar hem nu
nu är du snart hemma.


Någon, någon som ropar svänger där du går och du är på din gård nu.
men någon går efter och du sväljer stoltheten.
Sväljer allt.
Du kan inte slåss inte alls och du ringer en han som kommer springandes.
Bara barfota men mer skrämmande -jag kan fan spöa!- dig än du.
Och du kan slåss.
Kunde kan inte vill inte

är bara rädd.

Det här är en text om idioti.

Tretton trappor upp.
Han går framför med sin hand i din.
Bara barfota men mer rädsla än du.
Han är alltid mer rädsla än du.
Fast du kunde slåss.
Fast handen inte släppt nycklarna.
Bara barfota och du har kängor.
Tretton trappor upp.
Varje steg kan sången.
Men du hör inget.
Ser inget.
Det här är en text om idioti.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0