Jag ska sluta vara en sån bitter människa. Det är inte bra för min karaktär. Jag ska sluta säga att det jag skriver inte är bra, jag får ändå ingen medkänsla. Jag ska sluta tro så bra om mig själv, det gör mig osympatiskt. Jag ska sluta definera mina scenframträdanden efter poäng och applåder, de har ändå inte rätt. Jag ska sluta skämmas för mig själv, jag blir så motsägelsefull.

Men mest av allt ska jag sluta skämmas över A 15. Hon var ganska fin iallafall.
Hon var helt ok och man kan inte ansvara för allt. Kriget i Bosnien var faktiskt inte hennes fel.
Hon visste inte bättre än så och någon dag ska jag ta med henne på terapi.
Jag ska åka tillbaka i tiden och ge henne en kram.
Och en bitchslap. Det är verkligen inte värsta grejen att outa sig som bisexuell på Mcdonalds i åttan.
Tjejerna i klassen kommer inte förstå.
Jag skulle vilja kliva in på Mcdonalds i Braskens bro i precis rätt ögonblick gå fram till henne, ge henne en lavett coh säga "VAD GÖR DU!?"
Resten av hennes misstag skulle hon få göra alldeles ifred.
Jag skulle inte lägga mig i. Inte alls.
Däremot skulle jag stoppa om henne varje kväll och säga att allt blir bra.
Sen skulle jag åka tillbaka till nutid. Och ta emot henne med öppna armar.
Kanske att jag skulle säga något om stormhatten i papp.
Men vissa saker måste man helt enkalt förstå på egen hand.
Men vi börjar bli sams nu A och jag.
Efter många års krig börjar vi kunna förhandla oss fram till en vapenvila.
OCh det är bra, för hon är trött.
Och jag är trött. Man får spänningar i ryggen av att bråka jämt. Och som reumatiker har jag nog av sånt.
Men om jag kunde, skulle jag åka tillbaka i tiden, till det gula rummet, precis efter att hon somnat och så skulle jag sitta på hennes sängkant, klappa henne på axlarna och viska "Du kan inte klandra dig själv för någonting. Kriget i Bosnien var aldrig ditt fel. Du måste tro mig, det var det faktiskt inte. Kom ihåg att berätta det här för dig själv när du blir äldre. För jag vet att du är bra på att glömma saker."
Och sen skulle jag lämna henne ifred.
Och hon skulle bli lycklig.
Och om några år skulle hon inse att jag hade rätt.
Att jag hade så förbannat jävla rätt.
love/Vilsk