Ikväll har vi i klassen suttit i västhems källare och läst poesi för varandra. Jag vet att nästan ingen av er vet vad västhem är, men tänk er ett lite för litet rum med en lite för stor soffa, men tretton personer som plockar fram sina texter och säger: varsågod. Tänk er tretton personer som för en vecka sen inte alls kände varandra och som tafatt klappade varandra på ryggen. Tänk er att de här tretton personerna nu sitter med armarna om varandra och läser upp texter som vuxit i dem. Ja, det kan kallas pretantiöst, det kan till och med jag gå med på. Kanske en aning pretto, men fan vad vackert.

Och bara så ni vet; jag har första pax på alla publicerade verk som varenda kotte i den här klassen lyckas klämma ur sig.