Vi har hamnat i fridhem. Rummet är litet med alldeles vitt och det känns ganska mycket som en söndagsmorgon. Förstår ni vad jag menar? När jag ligger i min säng ser jag en massa gröna träd och när man öppnar fönstret blåser det rakt i ansiktet. Jag kommer trivas här. Efter två dagar så kan jag helt ärligt säga att det här kommer att bli hemma. Jag är inte riktigt där än, jag vet att det kommer ta tid och jag kommer ge den här skolan all tid som behövs. Jag har redan hängt upp "en stor kuk- bonaden" och Elise står bredvid sängen. Jag tror att jag faktiskt lyckades med konststycket att ta med så pass mycket hemifrån så att jag känner mig trygg men lämnat så mycket att jag kan börja om på nytt. Inte för att jag behöver det, jag hade min nystart för länge sen, men det är oundvikligt.
Idag är det första skoldagn, det känns precis som att börja ettan igen med pirret i magen oh jag undrar vilka kläder ska jag ha på mig? Jag tänker duscha så att jag luktar gott och jag ska vara glad och trevlig och så där charmig så att folk tycker om mig. Fast sen tänker jag att jag ska ju tusan gå en skrivarlinje och kanske att folk är sådära svåra och aldrig ler och har polotröjor som luktar lätt av får. Vad ska jag göra då? Jag äger ingen polotröja, och jag är en ganska glad person i allmänhet. Och tänk om alla har läst kafkas "processen"? Jag har inte läst processen! Jag tycker den verkar skittråkig! Eller tänk om alla är sånadära tank-tops-estrad-poeter. Och alla sitter och klämmer på en titel utom jag. Jag menar, nästan-final-placering-i-borås-open är bra, men inget man tar med i meriterna, Fast jag kan iallafall trösta mig med att jag precis satt upp en pjäs som jag skrivit och att recensionen sa att det var en pjäs i "norensk tradition" (OMG) och att det var slutsålt alla dagar.(note to myself: Berätta om den storslagna premiären och allt annat fantastiskt i nästa inlägg.) Men tänk om alla gjort det. Jag menar folk kommer ju från stockholm, där sjuder kulturlivet och jag lovar att nästan alla satte upp sin första pjäs (som var en persisk tolkning av en midsommarnattsdröm eller nåt) på typ dagis.
Ojoj, nu är det bara en och en halvtimme kvar tills domedagen tar sin början. Bildligt talat alltså.
Nej,men jag tror att jag är ganska likeable så förhoppningsvis ska det gå bra. I värsta fall får jag göra en rolig dans och sedan tillskriva mig titeln som klassens lustigkurre. För alla klasser måste ha en sådan. Might as well be me.
Jag återkommer.
Love
