Lite om 28 kvadrat
Vart börjar vi idag?
Vi börjar med 28 kvadrat. Pjäsen som jag släpat runt själv på i ett halvår men som nu tagits över av regissör och skådespelare. De är en stor känsla. Att veta att deras personliga intresse ligger i den text jag skrivit. I måndags förra veckan var jag och såg mitt första rep av pjäsen. Det var fan magiskt. Att sitta bredvid Lisa, som regisserar och se hur skådespelarna Magda och Emma försökte förstå karaktärerna som jag skapat. Och sedan agera ut orden som jag skrivit. En egoboost utan dess like. För det är nära nu. Premiären är flyttat till den 7e augusti men det är nära. Producenten Tuja sliter som ett djur för att att ska klaffa och snart finns det en hemsida och affischer. Snart finns det tryckta biljetter som man kan köpa på Sportif i linköping eller reservera på ung scen öst. Snart ska vi prata med pressen och snart står vi där och det är premiärfest och alla kan nästan andas ut. Men innan dess är det mycket arbete kvar. Fast denna gång inte från min sida. Jag ska dona iordning några monologer som ska spelas in, men annars så är det dags för mig att ta ett steg åt sidan.- En märklig känsla, men samtidigt så otroligt skön. För jag har verkligen full tillit till människorna i det här projektet. Bebben som har skapat en scenografi som är utanför denna värld. (Den involverar bambu, Kom så får ni se.) Och någonstans börjar jag släppa rädslan för att det här inte ska bli bra. Det är liksom inte upp till mig längre. Det är upp till de som jobbar nu. Och jag tror de kommer göra ett fantastiskt jobb. Jag insåg det när jag var på den där första repetionen, att det här kommer bli bra. sablar vad bra det blir!
Men fortfarande, det märkliga i att min text blir något större utanför mig själv. Att alla de där timmarna som jag suttit framför datorn och gråtit och ätit daddlar faktiskt fick sitt utgång i något verkligt. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Hela den här processen blev någopt så mycket större än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. Jag undrar liksom när det hände. Var det så redan från början? Eh. Jag vet inte. och någonstans misstänker jag att jag inte alls vet det än. För det är som vanligt, man kan inte se något när man är mitt i det. Och det är jag ju fortfarande.
Men jag återkommer. Om inte annat med biljettiformation och adressen till hemsidan (OH MY GOD!)
Kärleken
Vi börjar med 28 kvadrat. Pjäsen som jag släpat runt själv på i ett halvår men som nu tagits över av regissör och skådespelare. De är en stor känsla. Att veta att deras personliga intresse ligger i den text jag skrivit. I måndags förra veckan var jag och såg mitt första rep av pjäsen. Det var fan magiskt. Att sitta bredvid Lisa, som regisserar och se hur skådespelarna Magda och Emma försökte förstå karaktärerna som jag skapat. Och sedan agera ut orden som jag skrivit. En egoboost utan dess like. För det är nära nu. Premiären är flyttat till den 7e augusti men det är nära. Producenten Tuja sliter som ett djur för att att ska klaffa och snart finns det en hemsida och affischer. Snart finns det tryckta biljetter som man kan köpa på Sportif i linköping eller reservera på ung scen öst. Snart ska vi prata med pressen och snart står vi där och det är premiärfest och alla kan nästan andas ut. Men innan dess är det mycket arbete kvar. Fast denna gång inte från min sida. Jag ska dona iordning några monologer som ska spelas in, men annars så är det dags för mig att ta ett steg åt sidan.- En märklig känsla, men samtidigt så otroligt skön. För jag har verkligen full tillit till människorna i det här projektet. Bebben som har skapat en scenografi som är utanför denna värld. (Den involverar bambu, Kom så får ni se.) Och någonstans börjar jag släppa rädslan för att det här inte ska bli bra. Det är liksom inte upp till mig längre. Det är upp till de som jobbar nu. Och jag tror de kommer göra ett fantastiskt jobb. Jag insåg det när jag var på den där första repetionen, att det här kommer bli bra. sablar vad bra det blir!
Men fortfarande, det märkliga i att min text blir något större utanför mig själv. Att alla de där timmarna som jag suttit framför datorn och gråtit och ätit daddlar faktiskt fick sitt utgång i något verkligt. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Hela den här processen blev någopt så mycket större än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. Jag undrar liksom när det hände. Var det så redan från början? Eh. Jag vet inte. och någonstans misstänker jag att jag inte alls vet det än. För det är som vanligt, man kan inte se något när man är mitt i det. Och det är jag ju fortfarande.
Men jag återkommer. Om inte annat med biljettiformation och adressen till hemsidan (OH MY GOD!)
Kärleken
Kommentarer
Trackback
