Okej. Det finns mycket att skriva om. Det här är min comeback. Men vi börjar från rätt håll tycker jag. Vi börjar i Berlin.


Hallomi (eller hur tusan det nu stavas) burgare. Lycka i bröd.



Jag tänkte skriva "grafitti" men det tror jag att ni fattar att det är. Vad ni däremot kanske inte förstår är att det är snygg sådan. Djävligt snygg sådan.


(Här har vi ett soundtrack) Nu-nu-nu-nu-nu at the gaybar, at the gaybar.
I ordning:
Bierhiemmel (politiskt korrekt ölhak)
Barbies (bar med gunga över bardisken)
Rosies (bar med rosa fluff i taket och på väggarna. Och all världens whittrash dekorationer samlat på 45 kvadratmeter)
Dj som är lite lik Brian Molko i Placebo. Och som hade en thingie för 80tals klassiker.
Nu-nu-nu-nu-nu at the gaybar, the gaybar.



Vi var i Berlin. Vi målade daddlar. Vi tattuerade oss. Jag knarkade inte. Vilket är synd, för annars hade klichèn varit fulländad.



I kreuzberg kan man gå omkring och vara bakfull. Och så kan det plötsligt komma förbi ett demonastrationståg. Så kan man följa med. Så kam man dansa sig igenom stan. Och så kan folk börja hänga i lyktstolpar sam tidigt som de gör "bosnienskaket"

Och nu, bilder på när vi dricker (och folk vi drack med):



Greetings från Kreuzberg!