När jag lagom har återhämtat mig från festivalmagen träder sjukdomen in med full kraft och jag är inte alls på topp just nu. Men stora saker händer. Eller, inte jämförelse med resten av världen men som jag redan poängterat så placerar jag mig själv i centrum för jag är det jag förstår mig på. iallafall är huvudet är fullt av bomull.

Iallafall, jag åkte till siesta för att spendera fyra dagar av fylla och bajjamajjor med min vän Emme a.k.a stormhatt samt för att se placebo. Festivalen i sig var en mycket trevligt tillställning bestående av slaskfitta, peppes bodega, sushibuffe', kalla nätter, feministdiskussioner, spontana poesiuppläsningar och en alldeles underbar kväll/natt/morgon tillsammans med människor jag aldrig träffat förut (Amanda, Johan, Jason och Elias thank you). Men egentligen var det inte själva festivalen som stod i cetrum det var ju placebo. Placebo oj. Påriktigt alldeles levande där på scenen på liksom tar musiken och ger den gestalter. Placebo som är sin musik och magin den där känslan av att snart lyfter jag från marken och armen som sträcks rakt ut, gråten nästan i halsen och jag skriker "I`M FOREVER BLACKEYED, A PRODUCT OF A BROKEN HOME!" Och finessen, talangen, Brian som utstrålar grace. Känslan av att jag kan nästan inte tro att det händer, men det händer och det är första tonerna till "Follow the cops the back home" eller första tonerna till "Bionic". Jag som säger innan att "de brukar inte spela låtar från första skivan" och sen bara gör de det. Bara sådär. Lyckan i emmes leende när de spelar "special needs", rivet i knäna när de spelar "infra red" och den totala mållösheten när jag knappt tror mina ögon för de spelar "special k". Och lyckan. Extasen och lyckan lyckan lyckan. Hur jag skakar efteråt, för min kropp gör ont och jag fryser och jag har precis förihelvete sett fuckning placebo.Jag känner mig som fjorton men det är ok, för känslan är större än allt. Ärligt talat kunde jag ha spenderat fyra dagar i ett hål med bajs, för den akt placebo framförde hade gjort det värt varenda sekund. Så bra var det. Så otroligt jävla skitfantastiskt var det. Hurra.

Förutom total eurofori så är jag idag officiellt klar med gymnasiet. Fyra år och inte en dag för sent. Jag fångar livsverk i min utsträckta tröja. Jag fångar livsverk.

Imorgon ska vi ha läsning för min pjäs, jag har utarbetat själva formen för pjäsen och nu är det dags att lägga krut på dialogerna. Någonstans i magen tycker jag att det ska bli himla spännande. Att höra Anna och Tuss komma till liv, resa sig från pappret. Tanken på att det inte är jag som lyfter dem, utan regissören och skådespelarna och alla andra i gravitation, är svindlande. kom den 6e augusti. Det kommer bli grymt.

Idag fick jag biljetter från Nässjö poesifestival också. Jag hade helt glömt bort att jag skulle läsa där, det har liksom varit så mycket annat som tagit så mycket plats. Men dit ska jag, och det tycker jag att ni också ska. Spektaklet går av stapeln den 11 juni och håller på till den 13e. Mig kan beundra i uppvisningslammet den 11e klockan 22.00. och självklart vill man det.

Till sist har jag bokat rum på fridhem. Allting händer påriktigt och jag har fortfarande lite svårt att tro det. Tydligen ska jag bo på nordhem. Finns det någon som har bott där som har något att säga om stället? Har det en fin utsikt? Spökar det? Luktar det konstigt? Blir rummen kalla på vintern och varma på sommaren? Är det mycket fest och världens sammanhållning? Come on! Tell me!

Ja, jag tror det var allt. Jag lovar att snart ta mig och kragen och sluta hålla käften i perioder. Jag ska bara bli frisk först. Sen jävlar!

Love