Jag lyckades skapa något här också. V är tråkig och pluggar så jag lämnades åt min egna kreativitet. Och se vad som hände, en dikt. Som vanligt, bara ett rått utkast, men jag tycker om den här med. Den heter andas och nej, jag är inte så melankolisk som den låter.
Here goes...

Andas

Vi går över markerna som om vi aldrig gjort något annat

 

Som om vi alltid gått

 

Om vi synar människor bortom deras sammanhang får vi plötsligt en klarare bild

 

Ett sammanhang förankrar en människa

 

utan det står vi nakna

 

 

Ge mig lite tid att andas

 

Jag brukar somna ihopkrupen med armarna om benen

 

Som för att försäkra mig själv om att jag finns kvar morgonen efter

 

Det gör jag nästan aldrig

 

Kvar är bara ett avtryck av något så litet som ett hjärtslag

 

Och vi som går

 

Jag är inte del av det men kunde mycket väl vara

 

Fast kanske är det inte själva aktionen vi ska fokusera på

 

Kanske är det syftet som är viktigt

 

Någon går för att tiden måste det

 

Det är människan som rör tiden framåt

 

Därför byter vi plats

 

Vi lämnar allting bakom

 

Till och med oss själva

 

För att lämna tomma ytor att bygga på

 

 

Ge mig lite tid att andas

 

När jag vaknar på morgonen är sängen tom

 

Lakanen rena

 

Jag vet att jag inte varit där

 

Tagen ur mitt sammanhang är jag mycket lätt att tycka om

 

Och vi rör oss framåt

 

Som om vi aldrig gjort något annat

 

Som för att lämna ny plats att bygga på

 

Ger oss lite tid att andas