Allting här i livet handlar om att ta plats. Det handlar om att förtjäna sin plats och ge bort den när läget är sådant. Det handlar om att inte ta för stor plats. Att veta sin plats. Att respektera andras. Det handlar om att dela med sig av sin plats. Att inte ta plats. Mest av allt handlar nog livet om det. Att inte ta plats.

Mer bullshit får man leta efter.

För jag tror att det handlar om att claima hela jävla världen som sin egen. Att sätta sig på den med händerna i sidorna och säga: nej, jag tänker inte flytta på mig, jag tänker sitta här och ta min plats, jag tänker ta mer än vad du behagar och det finns inget som du kan göra åt det!  Jag har bestämt mig för att älska mig själv. Ohämnat. Och jag har bestämt mig för att bre ut mig på varenda ynka millimeter plats i den här karga världen och ta den aktivt, det har jag banne mig förtjänat.

Vilska är sex och har kvartsamtal för första gången. Fröken säger: Vilska tar för stor plats. Fröken säger:Vilska pratar för mycket på lektionerna. Fröken säger: Vilska måste lugna ner sig, annars kommer hon får stora problem när hon växer upp. Ingen tycker om en sån flicka.  Vilska säger ingenting.  Vilska tänker att hon aldrig mer ska prata, aldrig mer säga ett endaste knyst. Det tog tio år för Vilska att inse att fröken hade fel.

Tio år. Fattar ni hur många tysta minuter det blir?

Vilska är sexton när hon återvänder till sitt förflutna och ger fröken fingret. Rakt i ansiktet, pang! bara.

Fröken hade fel. Jag är mycket älskvärd och idag tar jag all plats jag kan få. Jag breder ut mig själv över golvytorna och skrattar alla rått i ansiktet som ber mig resa på mig. Det här livet är min plats på jorden. Och jag ska ta vartenda millimeter av det. Jag har bestämt mig för att älska mig själv, ohämnat.

Vill ni följa med?