Ny dikt igen (veckans skrivuppgift)
(Mina trogna läsare kan märka en viss likhet mellan den här texten och "historier" samt "ditt kök". Det är meningen. Tanken är att dessa de här texterna, plus andra, i framtiden ska bilda en svit. Spänningen är olidlig...)
Minnen av ljud
Jag har inga egna minnen, säger du
Allt jag minns är dina historier, säger du
Jag sitter på golvet med ryggen lutad mot dina ben
Vi har inte rört oss på flera timmar
Jag gick min väg men kom tillbaka
Allt jag någonsin hört är din röst, säger du
Jag vill ta dina minnen tillbaka
Jag vill ha mina historier ifred
Jag vill ge dig en egen punkt att cirkulera kring
Något som gör det tillåtet för mig att gå
Jag säger att jag vill gå dig något att hålla fast vid
Sedan ber jag dig släppa tyget i min tröja
Din hand har stelnat i sin rörelse så jag sliter mig loss
Och reser mig
I ett desperat försök att ge dig något eget
Och mig något privat
börjar jag springa runt i rummet och rycka i stolar, bord
Jag slår i köksdörrar och jag krossar tallrikar mot marken
Jag hoppar upp och ner så att ljudet från mina skor slår mot väggarna.
Hör du? ropar jag, hör du?
Jag håller krampaktigt handen kring en stol och drar den frenetiskt fram och tillbaka
Hör du ljuden? Alla ljud i det här rummet tillhör dig
Allting här är en möjlighet till ett minne
Jag ställer mig på tå för att öppna fönstret
Jag tänker slå sönder det, låta klirret av glas bli en del av dig
Och sedan ska jag släppa in alla ljuden utifrån
Men mitt i rörelsen stoppar du mig
Jag känner din hand runt min överarm
Du säger att jag inte ska inte tro att det här kan påverka vårt förflutna
Bortglömda minnen går inte att återuppleva
Låt tystnaden vara
Det är det enda vi har gemensamt
Tystnad är avsaknad av ljud
Jag vill säga att du har fel
Det är aldrig helt tyst omkring oss
En riktigt tystnad skulle göra oss galna
Det är svårt att i förväg förstå hur ett agerande kan påverka en annan människa
Det är svårt att i efterhand gottgöra något man aldrig förstod var fel
Men varje felaktigt handlande fastnar som smuts på kroppen
Du vägrar att hjälpa mig bli ren
Jag lämnar fönstret på glänt att återgår till platsen vid dina ben
Stanna kvar, säger du
Jag känner hur något rycker i mig
Och utanför
Ljudet av fåglar
iiihh... en svit kommer bli fin.
jag ska nog inte läsa dina dikter.
älskar dig
<3