Lali krävde att få läsa "Vem ska trösta Anders" And well, här är den.  Ett litet försvarstal först bara:

Jag har aldrig skrivit på rim. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var bra på det. Det här är en övning. Inget mästerverk. Det tror jag inte ens själv. Men det är kul. Och visst behöver människan även lättsinning underhållning Annars skulle Tv4 inte sända auditions från idol. Så det så.
Here goes...

Vem ska trösta Anders?

 

Det var en gång en man som bodde

alldeles ensam i ett ensamt hus

Han var precis så ensam som han trodde

på kvällen när TVn var hans enda ljus

och han kröp ner i soffan alldeles för sig själv

för ända sedan Ann drog fanns det inte någon speciell

Därute körde ungdomarna gummit av nån moped

och stackars Anders gnydde, han ville bara sova sked

Men vem ska trösta Anders och säga gamle man

du blir aldrig lyckig, om du inte kommer över Ann

 

Anders somnade i soffan, precis som varje kväll

och vaknade med munnen full av grus

Han visste att om Ann varit här, så hade han  fått skäll

Han hade somnat utan att spotta ut sin snus

Innanför byxorna kände han något som kunde vara  erektion

han blundade , tänkte på sin fru, gjorde något åt sin situation

med satsen i handen, insåg han att botten nu var nådd

och bitterheten växte, ja han kände sig förråd

Men vem ska trösta Anders med att Ann i samma stund

blivit bedragen av en vacker grek i en okänd olivlund

 

 

Och Anders bara  gick och gick

runt runt i cirklar i sitt stora hus

kollade telefonen, fast han inga samtal fick

och den obetalda TVn var hans enda ljus

Anders var väldigt deprimerad, men spriten fanns alltid där

I ruset träffade han flickor, sex ja, men han blev inte kär

En dag så berättade någon om ett fantastiskt paradis

Sprit, sol och flickor, allt till ett billigt pris

Det var som om Anders sorger plötsligt bara försvann

Han tröstade sig och sa ”Nu reser jag till Thailand!”

 

Anders kom dit en tisdag, när solen sken som mest

Här tänkte han leva ett bättre och ett roligare liv

Men sen så fanns där spriten och  ”livet är en fest!”

och allt gick åt helvete med riktigt stora kliv

Några veckor senare satt han utblottad på en bar

Räknade sina småmynt, de enda pengar som fanns kvar

Han suckade och tänkte ”vem kan älska en sån som jag?”

””Vad är det bästa sättet att ta sitt liv, har någon några förslag?”

Men vem ska trösta Anders och förklara en stark karaktär

är viktigare än pengar, om någon ska bli kär

 

En dag bestämde sig Anders för att se sig lite kring

När han ändå rest så långt kunde han likaväl se nåt nytt

I smyg snodde han en cyckel diskret med en harkling

och försökte på ett desperat sätt ta tillbaka de dagar som flytt

Men det enda som han stötte på var utanförskap och  ännu mer misär

överallt var människor glada, han verkade vara den enda som kände såhär

På avstånd betraktade han människorna som verkade må så bra

Han kände ett hål i sin hjärta  han saknade nåt väsentligt , som han ville ha

Men vem ska trösta Anders och säga som det är

du kommer aldrig hitta lyckan om du fortsätter leva såhär

 

Tillslut kom Anders fram till en vacker vidsträckt  strand

och inom sig kände han en glädje över att ha hittat just dit

han lutade pannan mot marken och fyllde sina händer med sand

var tacksam över lunget, över avståndet till all skit

Det var så tyst på stranden, det hördes inte ett knyst

och för första gången på månader var Anders  hjärta  tyst

Men i tystnaden insåg han hur förfärligt ensam han faktiskt var

och han varit ensam i alldeles för många år och alltför många dar

och vem ska trösta Anders med att säga lille vän

vad gör man med en inre frid, om man ej får dela den?

 

Några timmar senare vaknade Anders upp ur sin rus

från sanddynerna blickade han sakta opp

tänkte att han nog aldrig borde lämnat sitt hus

och bakfyllan fyllde varje del av hans kropp

med ens mindes han vad han insett inatt

och plötsligt kändes tanken på hemmet väldigt platt

men mitt i dysterheten, fångade något hans blick

en lapp i sanden som han inte mindes att han fick

mödosamt vecklade han upp och började läsa vad som stod

meddelandet fick honom att hoppa upp cykeln, fylld av nytt mod

 

I huvudet upprepade han lappens tre små ord

”Jag kommer tillbaka” han undrade från vem den kom

och  hur han hade fått det var något han inte förstod

men han brydde sig knappast, kanske var det Ann som ville börja om?

Han cyklade till närmsta kioskliknande butik

lånade telefonen, ja, Anders var  sig inte lik

Sån här beslutsamhet hade han aldrig kännt förut

och han tänkte att från och med nu så är användandet av spriten slut

Han ringde sin svärmor och sa ”koppla mig til Ann”

han visste att hon gett henne sitt nummer innan hon försvann

 

Och Anders hörde signalerna ringa över alla hav

han hade inte pratat med Ann sen dagen hon drog

han saknade henne förfärligt, hon hade varit hans nav

och när han tänkte på henne märkte han att han log

telefonen slutade att ringa när en man svarade ”hallå”

Anders kände att hjärtat sjönk och i missmod la han på

vad Anders inte visste vad att denna mystiske man

var samma man som tidigare övergivit Ann

Kan du kära läsare berätta hur det står till?

Så att Anders kan bli lycklig och få vad han vill

 

(Kan du kära läsare försöka ge Anders mod att ringa igen? Skicka ett sms till 071546157 och förklara för honom att Ann visst vill ha honom tillbaka. Om du vill kära läsare också vill vara så vänlig att tipsa om en bra äktenskapsrådgivare, det är bara att slå i de gula sidorna. Innan klockan 17 på vardagar är det gratis.)

 

Anders tappade all sin nyfunna glädje

och cyklade tungt tillbaka till sitt hotell

att han inte förtjänade det kan du väl ändå medge

han kröp ner i sängen och låg där tills det blev kväll

Men precis innan han skulle somna så knackade det på hans dörr

Halvt medvetslös öpnnade dörren och där stod Ann lika vacker som förr

Hon grät så våldsamt att hon knappt kunde prata, men det behövdes inga ord

Anders kunde knappt tro sina ögon, men inne bröstet var det som om hans hjärta förstod

Att  hon var där, alldeles verklig och  alldeles sann

De kastade sig i varandras armar och lovande att aldrig mer lämna varann...

 

...Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar

 

Typ.